Tre nödvändiga förändringspunkter!
Tre nödvändiga förändringspunkter i barn/ungdomsvården!
Anmälningsplikt, eftervård och en begränsad vårdfilosofi i vården.
Jag har har följt den Svenska barn/ungdomsvården i närhet och på avstånd i över tjugofem år. Jag har tittat på 3 punkter som jag vet kommer att förbättra och säkerställa den svenska barn/ungdomsvården. Anmälningsplikt,eftervård och begränsad vårdfilosofi i familjehems vården.
Anmälningsplikten skall finna syndabockar utan ligga till grund för en statistik och utveckling.
Eftervården måste införas för att kunna följa upp och säkerställa så att vården givit resultat och att risken för ett återfall begränsas.
En begränsad vårdfilosofi är för att jag ser faran med alla dessa tekniker som mer förvirra och skapa oro än ge den trygghet och utveckling som vården ofta eftersöker.
Det jag kommer att skriva här om är vikten av socialstyrelsens inspektörer och att deras betydelser borde spela en en större roll och vara mer delaktiga i en förebyggande arbete med att genomföra kvalitetskontroller för sin regions kommuner och dess socialnämnder.
Jo gjorde en undersökningen mellan åren 1983 och 1984 i ett antal kommuner. Rapporten som blev klar 1985 gick under namnet ” Barn i familjehem”.
Denna undersökning skulle förhoppningsvis bringa klarhet i frågan om eller hur socialnämnderna fullgör sina uppgifter och ansvarstagandet inom familjehems vården.
I rapporten framställde JO kraftig men berättigande kritik mot Kommunerna som ingått i granskningen.
Kritiken gällde hur, var och när man genomförde utredningarna och på vilkets sätt de dokumenterades och redogjordes för de ansvariga politikerna i Kommunernas socialnämnder.
Jo fann också under resans gång brister i kontakten mellan de ansvariga placeringskommunerna och familjehemmen. Man fann att många Kommuner och dess socialtjänst inte besökte familjehemmen på ett tillfredsställande sätt som ett ansvar och säkerställande tillsyn kräver.
Socialstyrelsen redogjorde 1987 i skriften ” Vård i familjehem – hur vill vi ha den? ” Denna skrift var framtagen för information men också som diskussionsunderlag för politiker och personal inom vården.
Man fick informationen om att en stor grupp barn då var placerande i familjehem men att det fanns brister i samhällets ansvar för uppföljning var bristfälliga.
Det låter tyvärr likadant idag som det gjorde för tjugofem år sedan. Politikerna sätter ofta och gärna stort värde på familjehemmen och dess betydelse i ord och håller verksamheten högt samtidigt som det så tydligt saknas en politisk formulering för det politiska målet med verksamhetsmålet för familjehemmen i praktiken.
1990 kom det nya riktlinjer för att kvalitetssäkra barn/ungdomar som var placerade för samhällsvård.
Nu skulle socialnämnden enligt lag vara tvungna att utvärdera och ompröva placeringsbeslutet var sjätte månad. Detta var svaret som kom från det politiska hållet för att kvalitetssäkra den problematik man fan i JO:s rapport från 1985.
Så idag har socialtjänsten skyldighet att enligt lag utvärdera och omprövar sina placeringar var sjätte månad.
Denna lag innebär idag att kommunens socialsekreterare måste göra fysiska hembesök och träffa den placerade och de ansvarig för familjehemmet.
Socialsekreteraren ska på så sätt se om barnet/ungdomen svarar upp mot den behandlingsfilosofi som familjehemmet erbjuder.
Denna information som utvärderingen ger ska vara behjälplig och ligga till grund för den placerande kommunens övervägande om placeringen skall fortgår eller upphöra för andra alternativ.
Nu har det gått över tjugo år sedan införandet av lagen gällande övervägandet /omprövningen av barn/ungdomsplacering var sjätte månad. Blev det som vi hade tänkt oss?
2008 redovisade Sveriges länsstyrelser på uppdrag av regeringen om det psykosociala barn/ungdomsvården i en rapport man döpte till barnuppdraget.
I rapporten stod att läsa att det under länsstyrelsernas arbete med uppdraget framkommit att flera kommuner inte uppfyller sin skyldighet med regelbundna överväganden.
Det fanns fall där placeringar pågått i åratal utan att placeringen övervägts. Enligt analysen i rapporten har en del kommuner inte tillräcklig kunskap om det ansvar som socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen beträffande övervägandet.
Att det finns brister när det gäller övervägandena av vården har också kommit fram vid JO:s tillsyn över socialtjänsten.
I förordet till JO:s ämbetsberättelse till riksmötet 2007/08 anfördes det att det vid flera inspektioner som JO under en lång följd av år företagit hade kunnat konstateras att särskilt bestämmelsen om övervägande av vården inom den lagstadgande sexmånadersfristen inte alltid har efterlevts.
Brister och en avsaknad av fasta rutiner vid socialförvaltningen är oftast det är kopplade till problematiken med att inte överväganden görs i rätt tid. I Gävlesatt en ung pojke placerad på HVB - hem i fyra år. Han träffade sin socialsekreterare en gång, hans särskilda behov utreddes inte och vården omprövades inte enligt lag.
Sedan 2010 är det socialstyrelsen inspektörer som är ansvariga för all tillsyn inom den psykosociala barn/ungdomsvården. Innan var det Socialinspektörerna på respektive Länsstyrelser som hade ansvarat men nu är det omgjort och lagt till regioner istället för Län.
Det var här jag såg en eventuell lösning på problematiken. Inspektörerna tycker jag skall få spelar en mer aktiv roll i sitt arbete med ett större ansvar.
Mot bakgrund av det ovan skrivna vill jag införa en lagförslag som kvalitetssäkrar barn/ungdomsvården med hjälp av inspektörerna men också att man skjuter fram inspektörernas position till en mer aktiv roll för en förebyggande verksamhet. Min vision och mitt mål är att inspektörerna i respektive region ska ansvara för kontrollen och på så sätt kvalitetssäkra barn/ungdomsvården med att begära in socialnämndens utredningshandlingar var sjätte månad för att på så sätt kvalitetssäkra att varje Barn/ungdomsplacering fått sin lagliga 6 månaders utvärdering/prövning genomförd.
Alla måste få vara med i den demokratiska beslutsprocessen!
En viktig fråga för kongressdeltagarna att ta med sig till kongressen är att man påtala för partiet att 5-10% ( Socialstyrelsens uppgifter ) av Sveriges befolkning lider av Psykisk ohälsa av en sådan art att den borde behandlas!
Till denna procent räknas även de med neuropsykiatriska funktionshinder in som ex AD/HD.
Jag frågar mig undrande varför ett parti som haft valslogan som att " alla ska med " och vars partis värdegrund påtalar om allas lika värde och vikten av mångfald i partiets representation i så väl parti, Kommun, Landsting och Sveriges Riksdag inte representeras av dessa tio procent?
Partiet har haft otaliga lobbyister med egna särintressen, motioner och debatter om partidemokratin och dess betydelse av att partiet visar på mångfald i sin representation.
Partiet har tagit beslut att partiet ska representeras av mångfald i de offentliga rummen av så väl ursprung som av kön, ålder och sexuell läggning.
Men partiet har lyckats missa en en stor grupp på att cirka tio procent av Sveriges befolkningen som uppfyller sina skyldigheter mot det Svenska samhället och mot det Socialdemokratiska partiet ( de av de 10% som är medlemmar ) men som fråntagits eller omedvetet undanhållits/nekats eller inte givits förtroendet att få sina rättigheter att få representera det Socialdemokratiska partiet och på så sätt få vara en del av den partipolitiska beslutsfattande demokratin processen.
Rätten till en social demokrati måste gälla alla även de medlemmar som är oförmögna att själva föra sin talan. Om vi inte tillåter dessa medlemmar att vara delaktiga så är det en form av partidiskriminering och som kan uppfattas som en personlig kränkning av den handikappade medlemmen och då är vi inte längre vi ett parti för allas lika värde. Då har vi slutat att vara det politiska alternativ som utgör en skillnad för människor och dess olikheter i samhället.
Den stundande partikongressen måst visa på framtidstro och styrka och påtala om en gemensam väg för ett starkt, hållbart, utvecklande och mångkulturellt Sverige!
Ett Sverige i samtid för allas framtid oavsett ursprung, ålder, sexuell läggning eller handikapp!
Paul Melén
Karlskrona
Normaliserar det växelvisa boendet!
Är det dags att normalisera det växelvisa boendet?
Den Socialdemokratiska partikongressen antog 2009 motionen om delat barnbidrag vid det växevisa boendet som politiska riktlinjer i partiprogrammet.
Denna motion ” om delat barnbidrag vid det växelvisa boendet ” var tänkt som ett första steg mot en ny modern Socialdemokratisk familjepolitik med barnet/barnen bästa i centrum.
I de nu antagna riktlinjerna föreslog jag även att man som i ett andra steg skulle titta på möjligheten att normalisera det växelvisa boendet för att på så sätt säkerställa ett jämställt föräldrarskap.Denna normalisering skulle även fastställa barnets/barnens rätt till en trygg tillvaro med båda föräldrarna.Självklart förutsätter ju denna boendeform att barnets/barnens föräldrar har en god dialog och påvisa en god samarbetsvilja med varandrar och att det inte heller finnsnågra som helst tecken på någon alkohol/drog problematik eller någon annan form av destruktivitet i föräldrarnas livsföringen som kan påverka barnets utveckling och livsföring.Nu fyra år efter den antagna riktlinjerna om delat barnbidrag vid växelvist boende har Socialstyrelsens forskningsresultat påvisat att barn som lever med båda sina föräldrar i ett växelvist boende påvisar samma trygghet och utveckling som barn boende i en vanlig familj.Barnet/barnen som lever i växelvist boende påvisar också ett gott skolresultat och utstrålar god social utveckling som oftast följer en förutsägbar trygghet.En Socialdemokratisk familjepolitik ska alltid sätta barnets behov främst så långt det är möjligt.
Socialdemokraterna bör se över möjligheterna att normalisera det växelvisa boendeformen för Barnet/barnen så det följer den goda utveckling som forskningen idag påvisa Så att Sverige får en modern familjepolitik i samtid för vår framtid!
Slumpvisa drogtester på låg och mellanstadieskolor I Karlskrona Kommun!
Utbildningsnämndens moderata Ordförande Emma Swahn Nilsson tycker tjänstemännens direktiv om att slumpvisa drogtester strider mot grundlagen är bra.
Men Emma tycker att drogtester skall bygga på en frivillighet.
Om ett riskfyllt moment uppstå så kvarstår ju ändå möjligheter för ett legalt utförande av drogtest på barnet (eleven).
Vad innefattar situationen ett riskfyllt moment?
Sverigedemokraterna tycker förslaget är bra för det förebygger missbruk.
Man vill genomföra slumpvisa tester på mellanstadiet, på högstadiet och gymnasiet.
Som morot skulle enbart de ungdomar som deltar I drogtesterna erbjudas sommarjobb.
Varför lägger man ett förslag som stigmatisera barn på detta sätt och på så dåligt underbyggd fakta!
Om nu Sverigedemokraterna är ute efter att bredda mark I sin jakt på ett nytt kommunalt utökat partiprogram så bör man inte göra detta på bekostnad av att stigmatisera och äventyra skolbarns sociala existens!
När problemet med ett drogpåverkat barn har uppstått så är det försent att förebygga.
Problematikens svar ligger långt bortom skolan då andra faktorer I samhället har brustit I sitt ansvar.
Ska man förebygg ett nyttjande av droger hos barn så måste man titta på andra faktorer I samhället än skolan.
Sverigedemokraterna får gå hem på sin kammare och fundera lite på hur samhället fungera och på hur det ser ut.
Först när man besitter kunskaper om sin dåtid kan man se och förändra sin samtid för att påverka allas vår framtid!
Paul Melen
Socialdemokrat Karlskrona
Jag vill införa social demokrati!
Jag skulle vilja väcka frågan om att införa I Sverige fria bussresor från och till skolan för skoleleverna.
Idag har man 5 km reglen som avgör busskort eller inte.
Eller om ena föräldern flyttat till grankommunen. Nu har man ändrat reglerna så att det åligger kommunen att ordna bussmöjligheter för elevern oavsett kommungränsen om det inte föreligger några adminstrativa hinder för genomförandet.
Detta innbär inte ett direktiv för kommun utan ännu en möjlighet att säga nej.
5 km kan vara en lång väg I höstreg/blåst eller snöstorm och minusgrader.
Ett annat problem är att skolscheman som inte alltid överrensstämmer med elevernans skolresor.
Det är vanligt att barnen får sitta I skolan upp till 1:5 timme innan lektionsstart och samma sak gäller hemresorna från skolan.
Är detta att se ur ett barnperspektiv för elvaåringar I 6-9 skolan?
Samhället ser annorlunda ut idag. Barn bor hos bägge föräldrarna och en ensamstående,sjukskriven,studerande eller lågt avlönad förälder kan stöta på stora problem med att beläggas med inköp av busskort på 300 kr I månaden eller 600 kr vid två barn. Summan varierar beroende på vilken kommun man bor I.
Detta innebär att I praktiken så skulle många få gå till Kommunens socialtjänst för att begära samhällsstöd för att kunna upprätthålla barnets skolplikt på ett någorlunda likställt sätt som andra barn.
Vi måste I Socialdemokratiska partiet har som utgångspunkt att det gemensamma skall finasieras av det gemensamma.
Barn och föräldrar skall inte behöva stigmatiseras för att man kommunaliserar eller lägger ut på privata aktörer.
Jag ser likheter med det Svenska 1800-talsamhället där de välbeställda familjernas barn åkte häst och pulka Iklädd fårskinnspäls till skolan medan de fattiga fick gå frysandes till skolan.
Samma mål olika förutsättningar är ingen vsion om social demokrati!
Utöka familjerättens rätt att medla och agera!
Efterfrågan och behovet på den kommunala familjerättens expertis är dagsläget stort.
Trycket på medlartjänsten är större än någonsin och efterfrågan på tjänsten ser ut att öka.
Men jag tycker att dess roll behöver förändras och utvecklas för att bättre kunna bemöte den aggression och förtvivlan ifrån föräldrarna som vuxit sig allt starkare på grund av ett allt mer hårdnat samhällsklimat.
Föräldraskapet för inte med sig enbart ett ansvar gentemot barnet utan även ett ansvar mot sitt egna föräldraskap och dess samarbete.
och den nya situationen som uppkommer vid en skilsmässa/separering. Här önskar jag mig att familjerätten skulle vara mer agerande och bestämd i sin medlarroll.
Självklart skall det inte tolkas som om de skulle sitta i ett fågelperspektiv och hota eller bestämma över parterna som gått ditt på frivillig basis.
Men att ha ett mandat för att på ett bestämt sätt kunna gå in och påtala fel och brister som begås under samtalen som försvåra processen skulle underlätta mycket i samtalsträffarna.
Oftast är det bitterhet och irritation som framkallar de irrationella känslomässiga besluten.
I dag är det inte allt för sällan som man hör om sammankomster som bryts upp under hotfulla eller kränkande former vilket i sin tur kan förvärrar eller i värsta fall omöjligöra en bra framtida lösning på gemensam basis för barnet/barnens bästa.
Allt för lättvindligt upplöses träffarna av att ena parten känner sig svarslös eller påhoppad eller kränkt och väljer att avlägsna sig ifrån samtalen.
Detta medför att samtalsträffarna blir fruktlösa och att det kan dröja upp till 2 veckor innan man får till stånd ett nytt möte i värsta fall blir det inget alls utan den ena parten tvingas gå rättslig väg.
Andra skäl till att öka familjerättens befogenheter är när situationen uppstår där den ena parten hindrar den ena parten i umgänget överlämnandet av barnen trots överenskommelser ja till och med där domstolsbeslut finns.
Då är den ena parten hänvisad till ett polishämtande vilket är sämsta möjlig för både föräldrar och barn och för ett framtida samarbete!
Och här skulle ett drivande samtal från familjerätten spara mycket lidande för alla inblandade men framförallt för barnen.
Familjerätten i Sverige måste kunna gå in i konflikten och styra om det behövs för att nå goda resultat i hopplösa ärenden.
Den spetsutbildning på konflikthantering och terapeut som behövs måste samhället kunna erbjuda de anställda socionomerna på familjerätterna runt om i Sverige.
Även socionomutbildningen bör uppgraderas när det gäller konflikthantering.
Mot bakgrunden av ovanstående föreslår jag att en
Översyn görs av familjerätten roll idag och att man tittar på möjligheterna att ge familjerätten en mer drivande roll i sitt arbete.
Utöka familjerättens kompetens för framtiden!
Den traditionella homogena familjen är inte längre ett självklart inslag i dagens globaliserande och mångkulturella Sverige.
De religions/kulturella inslagen i familjerna idag är en växande faktor.
Dessa familjekonstellationerna kommer i framtiden att bli en allt vanligare företeelse på familjerätterna i ett mångkulturellt Sverige.
Detta kan i sin tur medföra en annan form av socioproblematik exempelvis hatbrott eller kulturskillnader.
Då kan det krävas en annan typ av samtalsingång, förståelse och känsla i mötena för att få till stånd goda samarbetsamtal som ska leda till förankrade gemensamma beslut.
HBT/stjärnfamiljen är ett annat nytt men välkomnat inslag i dagens Sverige som växer sig allt starkare.
Kommer detta att medföra nya problemlösningar eller annan syn på socioproblematik för den framtida separeringen/skilsmässan?
En sak vet vi med säkerhet och det är att den homogena traditionella kärnfamiljen inte längre är en självklarhet i dagens Sverige.
Familjekonstellationerna har globaliserat och socialiserats och vilka framtida effekter detta kan föra med sig på landets familjerätter vill jag att man utreder och följer upp så att vi kan bemöta det framtida behovet som eventuellt kommer att uppstå i Sverige.
Mot bakgrunden av det ovan skrivna så vill jag med denna motion att men ser över hur familjerätten och dess anställda kan få en uppgradering utav sin utbildning.
En Nationell akademi för en psykosocial framtid i samtid!
Det är dags att förnya det psykosociala arbetet i Sverige.
De bäst lämpade för detta förändringsarbete borde vara de som arbeta med dessa frågor varje dag. De tillsammans med expertisen på området bör av oss få förtroendet att föra det psykosociala utvecklingens arbete in i framtiden. Det har som exempel funnits en social akademi i Stockholm och den visade gott resultat i sitt arbete. Exempel på deras arbete var Att finna och öka förståelsen för hur man hjälper utsatta barn på rätt sätt.
Samt vilka verktyg behövs för att trygga de hem lösas situation.
Denna akademi lades tyvärr ned av finansiella skäl men behovet kvarstår, samtidigt så behöver området utvidgas.
Sverige har idag har ett behov av en nationell psykosocial akademi.
Man kan tydligt se att Barn/ungdomsvården behandlas olika från kommun till kommun.
Samhället utvecklas i en allt snabbare takt och många faller igenom och upptäcks för sent och inte alltid är det rätt åtgärder som sätts in.
Hur påverka alla de nya bokstavskombinationerna samhället?
Skall man acceptera dem eller bekämpa dem?
Kan man få öppenhet ,trygghet och säkerhet att gå hand i hand inom barn/ungdomsvården ja även inom vuxenvården?
Är det dags att se över tystnadsplikten och höja individskyddet inom den Psykosociala vården?
Akademins främsta uppgift ska vara att samla in och utvärdera information inom det praktiska psykosociala arbetet.
En samlad expertis med företrädare inom det psykosociala gebitet ska ha som främsta uppgift att utveckla samt säkerställa information ifrån de olika verksamheterna ute i landet.
Akademins uppgift bör vara att utvärdera idéer och teorier och föra det psykosociala praktiska arbetets utveckling framåt.
Akademin skall bestå av en bredd sammansatt grupp av sociologer. barn/vuxen psykiater, kriminologer, barnläkare samt annan ej nämnd fackman/kvinna.
Formen och antal träffar per år överlåter jag åt en framtida akademi.
Till den svenska psykosociala akademin skall de som jobbar inom respektive skrå kunna skicka in idéer och förslag om förbättringar inom sitt område. Jag vill att det socialdemokratiska partiet tar ställning till att försöka förverkliga idén om en nationell psykosocial akademi i statlig finansierad regi. En akademi för en psykosocial framtid i samtid!
Med bakgrund mot ovanstående föreslår jag
att vi tittar på möjligheterna att upprätta en Nationell psykosocial akademi
Socialdemokratin i samtid för en framtid!
Slut med avgifter på skolan!
KARLSKRONA I flera år har föräldrar på Rosenfeldtskolan kämpat mot skolans avgiftsbelagda utflykter och resor.
Men nu har den nya rektorn sagt klart och tydligt nej till både kontanter och matsäckar
Sydöstran har skrivit om fenomenet vid flera tillfällen. När skolbarnen på Rosenfeldt ska på utflykter har skolan velat att föräldrar ska skicka med busspengar, fruktpengar, matsäckar och glasspengar. Enligt skollagen ska skolan vara avgiftsfri, med undantag för vissa enstaka tillfällen per läsår. På Rosenfeldtskolan har föräldrar dock upplevt att det händer oftare än vid enstaka tillfällen. Men nu är det slut på både avgifter och matsäckar. Det lovar den nya rektorn Bertil Karlsson.
– Ja, jag har sagt blankt nej till det här. Min skola ska vara avgiftsfri, säger Bertil Karlsson. Ska vi på utflykt så ska skolmåltiden omvandlas till en måltid som lärarna kan ta med sig ut och krävs det en bussresa till utflykten ska skolan stå för bussavgiften.
Skickar budkavle
En som är glad över beskedet är föräldern Paul Melen som, så sent som förra veckan, packade tre matsäckar till sina två barn som går på skolan.
– Nu hoppas jag att alla skolor tar efter Bertils beslut, säger han. Jag vill skicka en så kallad budkavle med start i den här kommunen. Skolan ska lika för alla, det är en principsak.
Få tillfällen
Fenomenet gäller inte bara Rosenfeldtskolan. När Sydöstran skrev om samma ämne förra året var det Rödebyskolan som bad om pengar till en utflykt till Ölands djurpark och så sent som för några veckor sedan anordnade Nättrabyskolan en dagsutflykt där man bad föräldrarna skicka med matsäck.
– Men detta sker bara vid ytterst få tillfällen, lovar Nättrabyskolans rektor Kurt-Inge Johansson. Det är vi noga med.
Reformer ska berika – inte fördumma människans liv
Bör staten stå för placeringsutgiften?
När detta sker så är det oftast en långt gången tragedi och nödvändigt att göra .
Men många gånger är denna handling tyvärr för sent genomförd från samhällets sida.
Beslut tas oftast först efter att ett koppel av psykosociala vårdkedjor har utprövats exempel assistenter trepartssamtal tillfälliga kommunala förvaringar (avlastningscentrar) etcetera.
Handlingskraft visas först då andra insatser en efter en låtit sig misslyckas. Dessa katastrofala misslyckanden från kommunernas sida är illa både för den gemensamma samhällsekonomin men inte minst för de enskilda individerna i detta fall barnen och dess familjer.
Varför tillåter vi då att vänta in i det sista på ett omhändertagande?
Varför skiljer sig snabbheten på beslut från kommun till kommun?
Jag är övertygad om att den största anledningen är nog den kommunala ansträngda ekonomin.
I vissa fall kan det beror på de nitiska människorna inom social, skola, polis och BUP som verkligen vill hitta lösningen och inte vill ge upp.
Man tvingas att sätta tilltro till bland annat dialoger med skola, hem, socialtjänst och andra berörda instanser samt föräldrar och barn. Man sätter in assistenter och hoppas på att problematiken skall ändra riktning. Man gör inte detta av ondo utan av god vilja och stark tro på sitt yrkeskunnande.
Men alltför ofta ser man inte den sjuka familjen. Man missa oftast enkelheten på problematiken att enklaste lösningen är den rätta! Att ge barnet en trygghet.
Tryggheten att få utvecklas och växa på sina egna villkor efter sina egna förutsättningar för stunden vars position man flytta fram vart efter.
Hela tragedin slutar oftast med att barnet stigmatiseras och man lägger här från samhällets sida grunden till ett starkt samhällshat och myndighetsförakt hos barnen och ungdomarna.
Ett omhändertagande kan oftast vara det bästa alternativet för att ändra riktning. För att få tillstånd den trygghet som behövs för att ändra färdriktning för barnet.
Många gånger är det försent att uppnå goda resultat i barn och ungdomsvården om problematiken fått fortgå för länge och fått utvecklas från ett utåtagerande beteende till en kriminell livsföring.
Men hur kan vi då få snabbare handling?
Ett sätt kan ju vara att befria kommunerna från denna enorma utgift som det faktiskt medför att placera ett barn.
Jag skulle önska att också den kommun som har placeringen skall vara aktiv, uppföljande och ansvarig för placeringens utvecklingen. Därför kan det vara en fördel om staten tar placeringskostnaden.
Så kan man från statens sida i efterhand avgiftsbelägga kommunen. Hur exakt denna avgiften ska se ut och hur stor lämnar jag åt andra att bedöma.
Men ett misslyckat barn blir oftast katastrofala kostnader i framtiden för både kommun och stat och inte minst det enskilda individen med närstående!
Paul Meléns första debattartikel i detta ämne publicerades i Sydöstran den 27 maj.
Paul Melén Demokratisk Socialist, Karlskrona
Kvalitetssäkra omhändertagandet och placerandet av barn
Runt om i landet sätts kommunernas socialnämnder på hårda prov. Under en längre tid har man kunnat se en ökning av utanförskapet breda ut sig.
Familjetryggheten och den sociala leken har under decennier monterats ned, vilket i sin tur fått följder att behovet av att omhändertaga barn och placera dem för samhällsvård har ökat.
För varje omhändertagen placering av ett barn måste en familjehemsutredning göras så vida det inte gäller akuta kortare perioder. Denna lag är till för att kvalitetssäkra det omhändertagna och placerade barnets trygghet och utveckling!
Detta är en lag och en förutsättning för att få genomföra ett omhändertagande/placering av barnet.
I dessa krisens tider ökar pressen på att de kommunala budgeterna måste upprätthållas. Således uppfylls då inte alltid dessa lagar och förordningar.
Inte allt för sällan händer det att man tummar på arbetsförfarandet i bland annat familjehemsutredningen och barnutredningen.
Det kan bli en onaturlig konflikt emellan tjänsteman och politiker. Det blir inte alldeles självklart lätt att i detta utsatta läge säkerställa och upprätthålla den omhändertagne/placerades rättighet till en god social trygghet och vård.
Jag menar att det får aldrig bli så att den kommunala ekonomin påverka det sociala rättssystemet.
Man ser runt om i landet hur samhällets grunder och normer hårt prövas och utslagningen är hårdare än någonsin och det viktiga sociala arbetet blir allt för ofta lidande då samhällsklimatet hårdnar.
Oftast är det förarbetet så som utredningen av barnet och familjehemmet som blir lidande när snabba beslut i pressade kommunala nämnder ska fattas.
Familjehemsutredning är man enligt lag skyldig att genomföra för kunna genomföra en permanent placering av ett omhändertaget barn.
Resultatet av en icke gjort utredning kan få negativa följder så som att man lyfter ut ett barn från en problematik in till en annan problematik.
Så med denna bakgrund till detta alltför ofta uppkomna problem vill jag lyfta upp ansvaret till socialinspektörer på socialstyrelsen i respektive region.
För att på så sätt säkerställa och upprätta de bestämmelse och lagar som i dag föreligger för Omhändertagna placerade barn.
Socialinspektörer skall på så sätt vid jämna mellanrum övervaka att alla placeringar sker på ett lagligt sätt.
Denna förändring kommer också förhoppningsvis att säkerställa att olika kulturer inte breder ut sig inom det sociala/politiska skrået.
Paul Melen
Demokratisk Socialist, Karlskrona
Apoteksreformen blev en försämring.
Om en medicin inte finns i lager kan apoteken inte längre kontrollera om något annat har den hemma.
– Reformer ska förbättra människans villkor, inte driva dem till vansinne, rasar S-profilen med mera, Paul Melén i Karlskrona.
Han skulle hämta ut ett recept med lugnande medel och ett med sömntabletter åt en 90-årig kvinnlig bekant i fredags. När han gick in på Medstop på Landbrogatan fick han veta att medicinen inte fanns hemma.
Kritisk
– Jag frågade om de kunde kontrollera om den fanns på lasarettet. Till min förvåning svarade personalen nej. De kan inte göra sådana kontroller längre, eftersom apoteken numera är fristående från varandra. De kunde heller inte byta ut medicinen mot en annan likvärdig.
Paul Melén är kritisk till att patienter ska tvingas resa runt bland de sju apotek som nu finns i kommunen i jakt på rätt mediciner.
– Det går kanske an för den som är frisk och bilburen, men om man är riktigt sjuk och i akut behov av sin medicin – vad gör man då?
Tjäna pengar
Han ser också en fara i att marknadskrafter ska styra apotekens verksamhet.
– Läkemedelsbolagen kan påverka tillgången på olika preparat genom att rabattera sina produkter. Precis som alla andra företag vill de nya apoteken tjäna pengar. Men vissa verksamheter i samhället bör inte styras av enbart ekonomiska förtjänster.
Eva Fernvall, varumärkesdirektör på Apoteket AB, säger att alla nya apotek har en så kallad tillhandahållandeplikt. Hon är medveten om problematiken som Paul Melén tar upp.
Max ett dygn
– Inom 24 timmar ska man kunna få fram receptbelagd medicin. Det finns inga undantag från den regeln. Det finns också ett mycket starkt regelverk när det gäller vilka mediciner som ska ingå i sortimentet och prissättningen på dem. Vidare har inget förändrats när det gäller apotekens skyldighet att erbjuda den billigare sorten av ett läkemedel. Men klart är att alla apotek inte har möjlighet att hålla samma stora lager som tidigare. Patienten kan tvingas vänta upp till ett dygn, eller söka på andra apotek.
När det gäller icke receptbelagda preparat är prissättning och sortiment friare och styrs inte av Tand- och läkemedelsverket.
I Karlskrona finns numera sju apotek: Jämjö, tre i Lyckeby, lasarettet, Rödeby och på Trossö
Gamla inkomster stänger stänger stöddörr för arbetslösa
– Man tar sig för pannan! Stödet utgår ifrån vad jag tjänade för två år sedan; inte alls min akuta situation, suckar han nu.
För flera år sedan gick Paul Melén också arbetslös, och för att slippa gå till socialen ansökte han om, och fick också, vad som då kallades utfyllnadsbidrag.
– De där hundralapparna varje månad var guld värda, minns han.
När han så nyligen blev arbetslös igen ansökte han på nytt om ekonomiskt bistånd; i form av ovanstående underhållsstöd. Och han uppfyllde väl kriterierna – utom i ett avseende.
Han tjänade för mycket. Men inte nu, då han uppbär A-kassa och inte har några andra bidrag eller tillskott – utan för två år sedan.
Rik – med bidrag
– Här finns alltså ett instrument för att minska klyftorna i samhället, men det bygger på mest möjliga bekvämlighet för tjänstemännen; inte på de hjälpsökandes behov.
– Lek med tanken att jag skulle komma in i riksdagen i höst, och tjäna en sådär 45 000 kronor i månaden.
– Om två år skulle jag dessutom kunna söka underhållsstöd – och dessutom få det, utan någon återbetalningsskyldighet!
– Men nu däremot måste jag vända på varenda krona.
Paul Melén undrar varför det går utmärkt att till exempel räkna ut barnomsorgsavgifter och bostadstillägg utifrån sin aktuella, ekonomiska situation, med återbetalningsskyldighet om beräkningarna klickar – men inte ett underhållsstöd?
Drar i trådar
Därför har han nu haft kontakt med bland annat S-riksdagsmannen Anders Wallin och Pia Magnusson i socialförsäkringsutskottet, för en välfärdsöversyn av hela socialförsäkringssystemet.
– Jag tror det finns stora behov av regelförändringar. Och mycket administration att skala bort.
Bakvänt
– Det kan inte vara rätt att utgå ifrån att jag ska vara arbetslös även om två år. Eller hunnit bli sjuk- eller förtidspensionär då, och till sist berättigad de där hundralapparna.
– Det är ju helt bakvänt! Då kan man ju lika gärna slopa hela systemet, och höja ersättningarna till dessa grupper i stället.
– Skulle jag någon gång verkligen hamna i riksdagen finns det mycket att ta i tu med, menar Paul Melén.
Ensamma mamma halkar efter i välfärden!
I dag har den ensamstående föräldern halkat efter rejält; med flera tusenlappar i månaden.
Enligt Institutet för privatekonomi på Swedbank har trebarnsfamiljen dragit ifrån den ensamstående föräldern med drygt
7 000 kronor i månaden.
Förklaringen är sänkta skatter och höjda avdrag, samtidigt som samhällets stöd till ensamstående föräldrar, som underhållsförskott och barn- och bostadsbidrag, inte hängt med.
Växelvis vårdnad
– Men det stödet har ju å andra sidan tiotusentals ensamstående föräldrar aldrig fått del av, påpekar samtidigt Paul Melén, trebarnsförälder i Karlskrona som har växelvis vårdnad om två av sina döttrar.
– I vanliga fall mantalsskrivs barn hos sina mödrar efter en skilsmässa, även om man har gemensam vårdnad. Modern får barnbidragen, underhållsförskottet, bostadsbidraget och eventuella flerbarnstillägg; fadern får betala halva barnomsorgsavgiften, och stå för de löpande utgifterna de veckor barnen bor hemma hos honom.
– Men inte en krona i stöd.
Andra tider
Därför motionerade Paul Melén nyligen till S-kongressen om delade barnbidrag.
– Trygghetssystemen är uppbyggda kring hur det var för 30-40 år sedan. I dag är de fruktansvärt skeva, och orättvisa. Jag har klarat mig, till och med då jag gått på A-kassa, men så har jag också alltid varit något av en överlevnadskonstnär. Jag kan leva snålt och på nästan ingenting. Men visst blir det tufft om det plötsligt måste fram pengar till en skolutflykt, eller om teven skulle gå sönder.
– Jag är inte värd någonting, men skulle jag däremot plötsligt avstå mina två veckor i månaden ökar motsvarande stöd till den andra föräldern med flera tusen kronor!
Allt annat dyrare
Paul Melén gick arbetslös vid separationen för sju år sedan, och nyligen blev han arbetslös igen – och har ännu inte fått sin första A-kasseersättning.
– Det blir tuffare den här gången. Även om jag inte fick något trygghetsstöd för sju år sedan heller så har ju inte precis utgifterna minskat. Snart visar sig till exempel den bistra vintern på min elräkning – och så måste jag betala retroaktiva, högre barnomsorgsavgifter eftersom jag under en tid i fjol var sambo med en kvinna som hade studielån...
Barnen förlorare
Paul Melén vill ha jämlika trygghetssystem, som inte bara ger den ena parten pengar, makt och kontroll.
Båda föräldrarna ska kunna fokusera på barnen, och deras bästa.
– När de här reglerna en gång i tiden kom till hade pappan flyttat in hos en kompis, betalade motvilligt underhåll och träffade sina barn varannan helg. I dag är kärnfamiljen snart en minoritet, och det är hög tid för en samtidslösning.
– Men också för en ökad solidaritet med de utsatta i skattesystemet. Jag vill inte spela ut de båda ensamstående föräldragrupperna mot varandra. Det är inte rätt att de längst ned ska börja rutscha utför igen, för att några fåtal ska få fetare plånböcker.
Enligt SCB är det nästan en halv miljon barn i Sverige som inte lever tillsammans med båda sina föräldrar.
Varför skall du rösta 7 Juni?
Ge barnen i Karlskrona innestad en fritidsgård!
Läsebok för vuxna eller barn?
Rasar mot kommunens Italienresa!
I dag åker socialförvaltningens ledning till Italien för att studera missbrukarvård. Paul Melén, s, rasar mot att resan sker trots att kommunen lider av stort budgetunderskott.
I Sverige finns det redan anläggningar som bygger på den italienska modellen och som anpassats efter svenska förhållanden.
- Varför åka till Italien när de lika väl kan åka till Södertälje, säger Paul Melén, socialdemokrat.
Två politiker och två chefer från socialförvaltningens ledning åker i dag till vindistriktet Bologna i Italien. Gruppen ska bland annat besöka San Patringnano, ett självförsörjande kooperativ där man rehabiliterar svåra missbrukare utan mediciner eller metadon.
Paul Melén tycker att det är skandal att åka på den här sortens resor när Karlskrona kommun lider av ett stort budgetunderskott. Han undrar också vad kommunen kan lära av ett brukarkooperativ. Men socialnämndens ordförande, Ingrid Hermansson (c), håller inte med.
- Nej, framförallt inte om det kan finnas stora ekonomiska plus för kommunen. Det är ingen nöjesresa. Jag tror vi kan hitta många goda exempel som går att översätta till svenska förhållanden.
I Sverige finns två anläggningar, kallade för Basta, som är uppbyggda efter besök i San Patringnano. Det första startade redan 1994 i närheten av Södertälje. Utöver den finns det även en i Borås. Lunds universitet har utvärderat projektet och socialstyrelsen har skrivit om det. Paul Melén ifrågasätter varför politikerna istället inte besöker dessa. Ingrid Hermansson säger att hon har läst skriften och att resan totalt går på 11 000 kronor. Paul Melén anser däremot att det inte handlar om summan pengar utan att det är en principsak.
- Det kostar inte så mycket mer än att åka till Stockholm men så fort man åker söder om Danmark höjs ögonbrynen, säger Hermansson.
Hon anser också att kooperativet i Italien är unikt eftersom de inte använder mediciner och eftersom det är större enheter än de som finns i Sverige. Men hon utesluter inte att resor till Basta också kan göras i framtiden. Paul Melén har pratat med grundaren av Basta i Sverige och föreslagit att de kan starta en anläggning i det gamla behandlingshemmet Lundby, norr om Karlskrona.
Thomas Fröberg, vd för Basta Väst, välkomnar Karlskrona kommun.
- Det är många som kommer till oss på seminarier. Men jag lägger ingen värdering i att de åker till Italien. Det beror på deras syfte. Det kan säkert ge avkastning under ett längre perspektiv. Har man möjlighet och är intresserad av missbrukarfrågor ska man åka till San Patringnano. De är unika och det är väldigt imponerande.
