Karlskrona ett Christiania i miniatyr?
Debatten i BLT angående Karlskronas kommuns (socialnämndens) missbruksvård och byggstarten av det så kallade lågtröskelboendet med symptomtolerans har pågått en tid.
Socialnämnden i Karlskrona kommun arbetar för att få till stånd ett lågtröskelboende.
Risken med detta projekt är att det kan understödja ett missbruk.
Individen riskera att uppmuntras till fortsatt missbruka beteende.
Innehav och nyttjande av narkotiska preparat i skydd av ett kommunalt och skattefinasierat paraply blir oundvikligt.
Enligt narkotikastrafflagen 1968:64 §1 är innehav och nyttjande av narkotika olaglig verksamhet.
Karlskrona är på väg att skapa en frizon för missbruk, ett Christiania innanför fyra väggar.
Kan socialnämndens varit så målinriktade att finna lösningar på ett svårt samhällsproblem att man inte sett till helheten och förstått konsekvensen av förslaget med ett lågtröskelboeende?
Har en utvärderad konsekvensanalys gjorts som grund för beslutet?
Centerpartisten Ingrid Hermansson, socialnämndens ordförande, skrev i BLT den 19 september: "Ett boende med stöd innebär att de får lov att flytta in trots att de fortfarande har missbrukarproblem".
Detta innebär att man understödjer ett missbruk och att individen
(missbrukaren) kan låta sin olagliga verksamhet (att missbruka) fortgår på lågtröskelboendet.
Folkpartisten Dan Nielsen skrev i BLT den 28 september: "att det i initialskedet krävs symptomtolerans för att komma i kontakt med varandra".
Ska vi uppfatta det som att man från socialnämndens sida per automatik kommer att se mellan fingrarna när ett lagbrott begås i skydd av sekretess-lagen?
Kommer man medvetet att stödja sig på sekretesslagen gentemot skyldigheten att anmäla brott?
Om man vill generalisera problematiken får handlingen en helt annan karaktär.
Man får uppfattningen att socialnämnden med sitt beslut har för avsikt att medvetet bryta mot narkotikastrafflagen?
Vilka följder får detta?
Hur analysera och bedömer man inom socialnämnden övriga samhällsfrågor så som människors sociala behov i kommunen? Och medborgarnas rättigheter till skydd?
De ansvara även för barn, ungdomar och vuxna med sociala problem av annan art. Var står Karlskronas narkotikapolis i denna fråga?
Skapar detta oro i deras arbeta?
Kommer de att blunda för risken att brott begås, för att på så sätt underlätta för de sociala myndigheternas ansvar och de frivilliga organisationernas ideella ambitioner att nå och motivera missbrukare på lågtröskelboendet?
Paul Melén
socialdemokrat
Karlskrona
Socialnämnden i Karlskrona kommun arbetar för att få till stånd ett lågtröskelboende.
Risken med detta projekt är att det kan understödja ett missbruk.
Individen riskera att uppmuntras till fortsatt missbruka beteende.
Innehav och nyttjande av narkotiska preparat i skydd av ett kommunalt och skattefinasierat paraply blir oundvikligt.
Enligt narkotikastrafflagen 1968:64 §1 är innehav och nyttjande av narkotika olaglig verksamhet.
Karlskrona är på väg att skapa en frizon för missbruk, ett Christiania innanför fyra väggar.
Kan socialnämndens varit så målinriktade att finna lösningar på ett svårt samhällsproblem att man inte sett till helheten och förstått konsekvensen av förslaget med ett lågtröskelboeende?
Har en utvärderad konsekvensanalys gjorts som grund för beslutet?
Centerpartisten Ingrid Hermansson, socialnämndens ordförande, skrev i BLT den 19 september: "Ett boende med stöd innebär att de får lov att flytta in trots att de fortfarande har missbrukarproblem".
Detta innebär att man understödjer ett missbruk och att individen
(missbrukaren) kan låta sin olagliga verksamhet (att missbruka) fortgår på lågtröskelboendet.
Folkpartisten Dan Nielsen skrev i BLT den 28 september: "att det i initialskedet krävs symptomtolerans för att komma i kontakt med varandra".
Ska vi uppfatta det som att man från socialnämndens sida per automatik kommer att se mellan fingrarna när ett lagbrott begås i skydd av sekretess-lagen?
Kommer man medvetet att stödja sig på sekretesslagen gentemot skyldigheten att anmäla brott?
Om man vill generalisera problematiken får handlingen en helt annan karaktär.
Man får uppfattningen att socialnämnden med sitt beslut har för avsikt att medvetet bryta mot narkotikastrafflagen?
Vilka följder får detta?
Hur analysera och bedömer man inom socialnämnden övriga samhällsfrågor så som människors sociala behov i kommunen? Och medborgarnas rättigheter till skydd?
De ansvara även för barn, ungdomar och vuxna med sociala problem av annan art. Var står Karlskronas narkotikapolis i denna fråga?
Skapar detta oro i deras arbeta?
Kommer de att blunda för risken att brott begås, för att på så sätt underlätta för de sociala myndigheternas ansvar och de frivilliga organisationernas ideella ambitioner att nå och motivera missbrukare på lågtröskelboendet?
Paul Melén
socialdemokrat
Karlskrona
