socialdemokraten

På Rosenfeldsskolan leks det som aldrig förr - men det saknas en vuxen Rosenfeldtsskolans nya skolgård bör bli ett avstamp till utökad fritidssverksamhet på Trossö. Det tycker föräldern Paul Melén som dagligen ser ett 50-tal ungdomar leka och umgås på skolgården. Men de behöver en vuxen i närheten även efter klockan 17. På fotbollsplanen lirar ett gäng killar i 14-årsåldern fotboll med en hälften så gammal flicka. Ett par meter därifrån spelar några grabbar basket och bredvid dem sitter tre tjejer på en bänk och snackar skit. Och i ett hörn, precis intill ett av de omgärdande höghusen, står en pappa och passar med sin dotter. Klockan är halv sex på Rosenfeldstskolans skolgård. Fritidsgården ”Klubben” har stängt för en halvtimma sedan men barnen leker som aldrig förr och om en timme kommer gården vara full av ännu fler leksugna barn. Skriande behov – Jag blev helt tagen när jag hämtade mina flickor här i fredags, säger Paul Melén. Gården var full med barn i alla åldrar och alla lekte tillsammans. Utan gruff, knuffar eller hårda ord. Idén väcktes om en fritidsgård på Trossö som håller öppet även på kvällarna. Med en vuxen som höll koll på ungdomarna men som ändå håller sig i kulisserna. - Det finns ingen fritidsgård på Trossö som det finns i Lyckeby och i Rödeby och på andra orter, säger Paul Melén. Den här hopen av ungdomar visar att det finns ett skriande behov av en plats i stan där barnen kan leka och umgås. Skapa bra tonåringar Han menar att en fritidsgård är en viktig plats för ungdomarna att ”uppfostra sig själva”. En plats där alla åldrar och färger möts och där man lär sig ta hänsyn till varandra. Just nu är situationen sådan på skolgården. Det tycker Paul Melén politikerna i kommunenes idrotts- och fritidsnämnd ska ta till vara på. – De har en gyllene chans att fånga upp de här ungdomarna och skapa bra tonåringar. Den killen som arbetar på Klubben går på 75 procent. Att öka upp hans tid till 100 procent borde räcka för att hålla öppet fram till nio vissa kvällar, säger Paul Melén.

Paul Melén är upprörd sedan han bläddrat i sin lågstadieflickas skolbok. – Här försöker vi föräldrar att sovra i TV-program och nätläsning för att våra barn ska få vara barn och inte matas med samhällsproblem som de inte är mogna att förstå. Då kommer skolan med en bok om fängelse och konflikter och med ett språkbruk som vi inte har här. Paul Melén har talat med lärare som ålagts att använda boken i skolan. Nu har han också kontaktat politiker i barn- och ungdomsnämnden som lovat att granska boken. Boken heter ”Förstagluttarna” och är skriven av Moni Nilsson, Birgitta Anell och Gunilla Håkansson. Förlag är Natur och Kultur. Boken finns i tre delar. I C-delen är Moni Nilsson ensam författare. Paul Melén har bara sett första delen och fått nog, blivit rent arg. I den boken talas om pojken som har en pappa som sitter i fängelse för våld och inte ens får komma hem till jul, om flickan som säger att om gud fanns skulle inte pappa sitta i fängelse, om andra sätt än våld att hamna i fängelse. Där visas på attityden att man får hota med karate om någon tittar på ens flickvän. Den som hotar har mörkare skinn än de andra. Stockholmsspråk Språket är i vissa avsnitt hämtat från Stockholms förorter. Det heter ”Kaxa inte med min brud” och det i en bok för flickor som fortfarande leker bröllop. Paul Melén är arg. – Även om lärarna säger att de talar om det som står i boken i klassen när de läst, så är det här intellektuellt långt över vad en sjuåring förstår och kan tala om. – Att hamna i fängelse är inte en så enkel fråga som den görs till i boken. Barnen förstår inte vad som föregått fängelset. Paul Melén tycker att det är ett negativt samhälle som beskrivs. – Barnen ska inte lära sig hur det går till i den sortens samhälle. Våld och kriminalitet ska inte normaliseras. Barnen ska ju lära sig att bidra till ett positivt samhälle. Han tycker att det är mer trams än pedagogik att ha en sådan bok på lågstadiet. Hans flicka går på Rosenfeltskolan där boken används. – Den finns på Nättrabyskolan också, säger en annan pappa. Hans flicka läser fortsättningsdelen på boken, om utfrysning av barn och om hur barn med främmande religion behandlas hemma. Den pappan är lika arg som Paul Melén. Lärarnas val Rektor Sven-Bertil Johansson på Rosenfeltskolan har inte hört kritiken förrän Sydöstran ringer. – Självklart är föräldrar välkomna med synpunkter på de böcker vi använder. Det är lärarna som väljer böcker i ett givet utbud. Alla böcker är granskade av Skolverkets läromedelsgrupp, säger Sven-Bertil Johansson. Han känner inte till boken ”Förstagluttarna”. – Det är väl slang för förstaklassare? Sven-Bertil Johansson ska ta upp bokvalet med lärarna under onsdagen. Paul är varken den ende eller den första som upprörts av boken förstagluttarna. I November framhöll både jämställdhetsombudsmannen och diskrimineringsombudsmannen att boken är rasistisk,sexistisk och har ett skevt genusperspektiv. Man har inget lagstöd för att agera mot en skolbok med de uttalade skarp åsikter. Olämplig som skolbok anser även Anngerd Eilard, foskare i genusvetenskap och etnicitet i skola. Hon finner att boken befäster stereotyper och förstärker bilden av ett idealiserat tonårsperspektiv.