socialdemokraten

Tre nödvändiga förändringspunkter i barn/ungdomsvården!
Anmälningsplikt, eftervård och en begränsad vårdfilosofi i vården.

Jag har har följt den Svenska barn/ungdomsvården i närhet och på avstånd i över tjugofem år. Jag har tittat på 3 punkter som jag vet kommer att förbättra och säkerställa den svenska barn/ungdomsvården. Anmälningsplikt,eftervård och begränsad vårdfilosofi i familjehems vården.

Anmälningsplikten skall finna syndabockar utan ligga till grund för en statistik och utveckling.
Eftervården måste införas för att kunna följa upp och säkerställa så att vården givit resultat och att risken för ett återfall begränsas.
En begränsad vårdfilosofi är för att jag ser faran med alla dessa tekniker som mer förvirra och skapa oro än ge den trygghet och utveckling som vården ofta eftersöker.
Det jag kommer att skriva här om är vikten av socialstyrelsens inspektörer och att deras betydelser borde spela en en större roll och vara mer delaktiga i en förebyggande arbete med att genomföra kvalitetskontroller för sin regions kommuner och dess socialnämnder.

Jo gjorde en undersökningen mellan åren 1983 och 1984 i ett antal kommuner. Rapporten som blev klar 1985 gick under namnet ” Barn i familjehem”.

Denna undersökning skulle förhoppningsvis bringa klarhet i frågan om eller hur socialnämnderna fullgör sina uppgifter och ansvarstagandet inom familjehems vården.

I rapporten framställde JO kraftig men berättigande kritik mot Kommunerna som ingått i granskningen.
Kritiken gällde hur, var och när man genomförde utredningarna och på vilkets sätt de dokumenterades och redogjordes för de ansvariga politikerna i Kommunernas socialnämnder.

Jo fann också under resans gång brister i kontakten mellan de ansvariga placeringskommunerna och familjehemmen. Man fann att många Kommuner och dess socialtjänst inte besökte familjehemmen på ett tillfredsställande sätt som ett ansvar och säkerställande tillsyn kräver.

Socialstyrelsen redogjorde 1987 i skriften ” Vård i familjehem – hur vill vi ha den? ” Denna skrift var framtagen för information men också som diskussionsunderlag för politiker och personal inom vården.
Man fick informationen om att en stor grupp barn då var placerande i familjehem men att det fanns brister i samhällets ansvar för uppföljning var bristfälliga.

Det låter tyvärr likadant idag som det gjorde för tjugofem år sedan. Politikerna sätter ofta och gärna stort värde på familjehemmen och dess betydelse i ord och håller verksamheten högt samtidigt som det så tydligt saknas en politisk formulering för det politiska målet med verksamhetsmålet för familjehemmen i praktiken.

1990 kom det nya riktlinjer för att kvalitetssäkra barn/ungdomar som var placerade för samhällsvård.
Nu skulle socialnämnden enligt lag vara tvungna att utvärdera och ompröva placeringsbeslutet var sjätte månad. Detta var svaret som kom från det politiska hållet för att kvalitetssäkra den problematik man fan i JO:s rapport från 1985.

Så idag har socialtjänsten skyldighet att enligt lag utvärdera och omprövar sina placeringar var sjätte månad.

Denna lag innebär idag att kommunens socialsekreterare måste göra fysiska hembesök och träffa den placerade och de ansvarig för familjehemmet.
Socialsekreteraren ska på så sätt se om barnet/ungdomen svarar upp mot den behandlingsfilosofi som familjehemmet erbjuder.
Denna information som utvärderingen ger ska vara behjälplig och ligga till grund för den placerande kommunens övervägande om placeringen skall fortgår eller upphöra för andra alternativ.

Nu har det gått över tjugo år sedan införandet av lagen gällande övervägandet /omprövningen av barn/ungdomsplacering var sjätte månad. Blev det som vi hade tänkt oss?

2008 redovisade Sveriges länsstyrelser på uppdrag av regeringen om det psykosociala barn/ungdomsvården i en rapport man döpte till barnuppdraget.
I rapporten stod att läsa att det under länsstyrelsernas arbete med uppdraget framkommit att flera kommuner inte uppfyller sin skyldighet med regelbundna överväganden.
Det fanns fall där placeringar pågått i åratal utan att placeringen övervägts. Enligt analysen i rapporten har en del kommuner inte tillräcklig kunskap om det ansvar som socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen beträffande övervägandet.
Att det finns brister när det gäller övervägandena av vården har också kommit fram vid JO:s tillsyn över socialtjänsten.
I förordet till JO:s ämbetsberättelse till riksmötet 2007/08 anfördes det att det vid flera inspektioner som JO under en lång följd av år företagit hade kunnat konstateras att särskilt bestämmelsen om övervägande av vården inom den lagstadgande sexmånadersfristen inte alltid har efterlevts.

Brister och en avsaknad av fasta rutiner vid socialförvaltningen är oftast det är kopplade till problematiken med att inte överväganden görs i rätt tid. I Gävlesatt en ung pojke placerad på HVB - hem i fyra år. Han träffade sin socialsekreterare en gång, hans särskilda behov utreddes inte och vården omprövades inte enligt lag.

Sedan 2010 är det socialstyrelsen inspektörer som är ansvariga för all tillsyn inom den psykosociala barn/ungdomsvården. Innan var det Socialinspektörerna på respektive Länsstyrelser som hade ansvarat men nu är det omgjort och lagt till regioner istället för Län.

Det var här jag såg en eventuell lösning på problematiken. Inspektörerna tycker jag skall få spelar en mer aktiv roll i sitt arbete med ett större ansvar.
Mot bakgrund av det ovan skrivna vill jag införa en lagförslag som kvalitetssäkrar barn/ungdomsvården med hjälp av inspektörerna men också att man skjuter fram inspektörernas position till en mer aktiv roll för en förebyggande verksamhet. Min vision och mitt mål är att inspektörerna i respektive region ska ansvara för kontrollen och på så sätt kvalitetssäkra barn/ungdomsvården med att begära in socialnämndens utredningshandlingar var sjätte månad för att på så sätt kvalitetssäkra att varje Barn/ungdomsplacering fått sin lagliga 6 månaders utvärdering/prövning genomförd.