Jag vill höja ett varningens finger....
De borgerliga med stöd av miljöpartiet har påbörjat sin nedmontering av det kommunala välfärdsamhället i Karlskrona kommun.
Skola efter skola ska säljas ut eller läggas ned.
Var och en med en egen borgerlig genomtänkt motivering.
Femklöverns tilltro på en privat skolpolitik har blivit till en ideologisk enfaldighet.
Att vilja se skolan som en av de viktigaste byggstenarna i vårt gemensamma samhälle är nog de flesta av oss överens om, men skall den vara i privat eller offentlig regi?
Jag tycker avknoppningarna går för fort och ges möjlighet för lättvindigt,
jag vill se en utvärderad konsekvensanalys av friskolorna innan man tillåter ytterligare avknoppningar.
Jag är rädd för de signaler man ser på olika håll där marknaden går in och påverkar skolväsendet i form av företagsponsring doch dylikt.
Det kan väl tillåtas på gymnasiala skolor men när låg-, mellan- och högstadierskolor dras in i projekt av detta slag så vill jag höja ett varningens finger.
Risken att skolbarn blir brickor i ett vinstdrivande spel blir oundvikligt.
Jag är inte ute för att misskreditera lärarna eller pedagogerna på friskolorna.
Utan för att tydliggöra faran för ledningen om de yttre påverkningarna i form av företagssponsring för att vinna marknad i skolmiljön.
När marknaden ges tillfälle att gå in och styra och ställa i utbildningen så ser jag en direkt fara och hot för den gemensamma grundläggande demokratin.
Dagligen får vi se exempel på detta i TV-utbudet,reklampelare och i tidningsspalter.
Men när samma typ av påverkan går in legalt i skolverksamheten så måste man sätta foten i golvet och säga stopp!
Man kan tydligt se en ny form av kultur breder ut sig i den företagsamma friskolemiljön
Man skapar på vissa håll egna proselyter inom friskoleskrået.
Man ger sig själva fördelaktiga pensionsförsäkringar.
En årlig check i form av julbonus ifrån bolagets avkastningsvinst!
Man ser elevernas kunskaper förvandlas till bolagsvinster som går rätt ner i styrelseledamöters fickor istället för att låta vinsten gå tillbaka in i utbildningsverksamheten.
Man kan ha så kallade företagsbilar inom skolan!
Det lär väl bara vara en tidsfråga innan man kan se motorbåtar eller segelbåtar i pedagogiska syften på skolorna?
greencard till golfklubbar kan ges till ledamöter eller anställda som form av friskvård etcetera.
Alla möjligheter till enkelt och tillfredsställande levende kan ges om bara fantasin är på plats och ansvarsfulla samvetet borta!
Själv ser jag på vissa håll utvecklingen som en förskingring av gemensamma skattemedel.
I dagens skola verka inte den långsiktiga framtiden vara i fokus utan den nutida förnöjsamheten.
Jag vill ändå med denna debattartikel höja ett varningens finger av vad detta projekt kan innebära om 10 - 15 år för samhället.
Tidigast då lär vi se konsekvensen av våra beslut. Bra som dåliga.
Skola efter skola ska säljas ut eller läggas ned.
Var och en med en egen borgerlig genomtänkt motivering.
Femklöverns tilltro på en privat skolpolitik har blivit till en ideologisk enfaldighet.
Att vilja se skolan som en av de viktigaste byggstenarna i vårt gemensamma samhälle är nog de flesta av oss överens om, men skall den vara i privat eller offentlig regi?
Jag tycker avknoppningarna går för fort och ges möjlighet för lättvindigt,
jag vill se en utvärderad konsekvensanalys av friskolorna innan man tillåter ytterligare avknoppningar.
Jag är rädd för de signaler man ser på olika håll där marknaden går in och påverkar skolväsendet i form av företagsponsring doch dylikt.
Det kan väl tillåtas på gymnasiala skolor men när låg-, mellan- och högstadierskolor dras in i projekt av detta slag så vill jag höja ett varningens finger.
Risken att skolbarn blir brickor i ett vinstdrivande spel blir oundvikligt.
Jag är inte ute för att misskreditera lärarna eller pedagogerna på friskolorna.
Utan för att tydliggöra faran för ledningen om de yttre påverkningarna i form av företagssponsring för att vinna marknad i skolmiljön.
När marknaden ges tillfälle att gå in och styra och ställa i utbildningen så ser jag en direkt fara och hot för den gemensamma grundläggande demokratin.
Dagligen får vi se exempel på detta i TV-utbudet,reklampelare och i tidningsspalter.
Men när samma typ av påverkan går in legalt i skolverksamheten så måste man sätta foten i golvet och säga stopp!
Man kan tydligt se en ny form av kultur breder ut sig i den företagsamma friskolemiljön
Man skapar på vissa håll egna proselyter inom friskoleskrået.
Man ger sig själva fördelaktiga pensionsförsäkringar.
En årlig check i form av julbonus ifrån bolagets avkastningsvinst!
Man ser elevernas kunskaper förvandlas till bolagsvinster som går rätt ner i styrelseledamöters fickor istället för att låta vinsten gå tillbaka in i utbildningsverksamheten.
Man kan ha så kallade företagsbilar inom skolan!
Det lär väl bara vara en tidsfråga innan man kan se motorbåtar eller segelbåtar i pedagogiska syften på skolorna?
greencard till golfklubbar kan ges till ledamöter eller anställda som form av friskvård etcetera.
Alla möjligheter till enkelt och tillfredsställande levende kan ges om bara fantasin är på plats och ansvarsfulla samvetet borta!
Själv ser jag på vissa håll utvecklingen som en förskingring av gemensamma skattemedel.
I dagens skola verka inte den långsiktiga framtiden vara i fokus utan den nutida förnöjsamheten.
Jag vill ändå med denna debattartikel höja ett varningens finger av vad detta projekt kan innebära om 10 - 15 år för samhället.
Tidigast då lär vi se konsekvensen av våra beslut. Bra som dåliga.
Karlskrona ett Christiania i miniatyr?
Debatten i BLT angående Karlskronas kommuns (socialnämndens) missbruksvård och byggstarten av det så kallade lågtröskelboendet med symptomtolerans har pågått en tid.
Socialnämnden i Karlskrona kommun arbetar för att få till stånd ett lågtröskelboende.
Risken med detta projekt är att det kan understödja ett missbruk.
Individen riskera att uppmuntras till fortsatt missbruka beteende.
Innehav och nyttjande av narkotiska preparat i skydd av ett kommunalt och skattefinasierat paraply blir oundvikligt.
Enligt narkotikastrafflagen 1968:64 §1 är innehav och nyttjande av narkotika olaglig verksamhet.
Karlskrona är på väg att skapa en frizon för missbruk, ett Christiania innanför fyra väggar.
Kan socialnämndens varit så målinriktade att finna lösningar på ett svårt samhällsproblem att man inte sett till helheten och förstått konsekvensen av förslaget med ett lågtröskelboeende?
Har en utvärderad konsekvensanalys gjorts som grund för beslutet?
Centerpartisten Ingrid Hermansson, socialnämndens ordförande, skrev i BLT den 19 september: "Ett boende med stöd innebär att de får lov att flytta in trots att de fortfarande har missbrukarproblem".
Detta innebär att man understödjer ett missbruk och att individen
(missbrukaren) kan låta sin olagliga verksamhet (att missbruka) fortgår på lågtröskelboendet.
Folkpartisten Dan Nielsen skrev i BLT den 28 september: "att det i initialskedet krävs symptomtolerans för att komma i kontakt med varandra".
Ska vi uppfatta det som att man från socialnämndens sida per automatik kommer att se mellan fingrarna när ett lagbrott begås i skydd av sekretess-lagen?
Kommer man medvetet att stödja sig på sekretesslagen gentemot skyldigheten att anmäla brott?
Om man vill generalisera problematiken får handlingen en helt annan karaktär.
Man får uppfattningen att socialnämnden med sitt beslut har för avsikt att medvetet bryta mot narkotikastrafflagen?
Vilka följder får detta?
Hur analysera och bedömer man inom socialnämnden övriga samhällsfrågor så som människors sociala behov i kommunen? Och medborgarnas rättigheter till skydd?
De ansvara även för barn, ungdomar och vuxna med sociala problem av annan art. Var står Karlskronas narkotikapolis i denna fråga?
Skapar detta oro i deras arbeta?
Kommer de att blunda för risken att brott begås, för att på så sätt underlätta för de sociala myndigheternas ansvar och de frivilliga organisationernas ideella ambitioner att nå och motivera missbrukare på lågtröskelboendet?
Paul Melén
socialdemokrat
Karlskrona
Socialnämnden i Karlskrona kommun arbetar för att få till stånd ett lågtröskelboende.
Risken med detta projekt är att det kan understödja ett missbruk.
Individen riskera att uppmuntras till fortsatt missbruka beteende.
Innehav och nyttjande av narkotiska preparat i skydd av ett kommunalt och skattefinasierat paraply blir oundvikligt.
Enligt narkotikastrafflagen 1968:64 §1 är innehav och nyttjande av narkotika olaglig verksamhet.
Karlskrona är på väg att skapa en frizon för missbruk, ett Christiania innanför fyra väggar.
Kan socialnämndens varit så målinriktade att finna lösningar på ett svårt samhällsproblem att man inte sett till helheten och förstått konsekvensen av förslaget med ett lågtröskelboeende?
Har en utvärderad konsekvensanalys gjorts som grund för beslutet?
Centerpartisten Ingrid Hermansson, socialnämndens ordförande, skrev i BLT den 19 september: "Ett boende med stöd innebär att de får lov att flytta in trots att de fortfarande har missbrukarproblem".
Detta innebär att man understödjer ett missbruk och att individen
(missbrukaren) kan låta sin olagliga verksamhet (att missbruka) fortgår på lågtröskelboendet.
Folkpartisten Dan Nielsen skrev i BLT den 28 september: "att det i initialskedet krävs symptomtolerans för att komma i kontakt med varandra".
Ska vi uppfatta det som att man från socialnämndens sida per automatik kommer att se mellan fingrarna när ett lagbrott begås i skydd av sekretess-lagen?
Kommer man medvetet att stödja sig på sekretesslagen gentemot skyldigheten att anmäla brott?
Om man vill generalisera problematiken får handlingen en helt annan karaktär.
Man får uppfattningen att socialnämnden med sitt beslut har för avsikt att medvetet bryta mot narkotikastrafflagen?
Vilka följder får detta?
Hur analysera och bedömer man inom socialnämnden övriga samhällsfrågor så som människors sociala behov i kommunen? Och medborgarnas rättigheter till skydd?
De ansvara även för barn, ungdomar och vuxna med sociala problem av annan art. Var står Karlskronas narkotikapolis i denna fråga?
Skapar detta oro i deras arbeta?
Kommer de att blunda för risken att brott begås, för att på så sätt underlätta för de sociala myndigheternas ansvar och de frivilliga organisationernas ideella ambitioner att nå och motivera missbrukare på lågtröskelboendet?
Paul Melén
socialdemokrat
Karlskrona
Lex - Lewen?
Vilken genialisk rockad av Folkpartiets Kent Lewen i Karlskrona,Blekinge. Hemtjänstpengen som det hette innan får nu gå under arbetsnamnet,"eget val i hemtjänsten"!
Lewe`n säger sig fokusera på valfriheten?
En lightentreprenad!
Detta arbets namn tycks mig känneteckna hela alliansens arbetet sen valet!
Lewen måste syfta på sin egna frihet att slippa ta ansvar!
Man kan ju frågar sig om människor i allmänhet förstår vad detta innebär, eller vart det i förlängningen kommer att bär vägen?
Rent politiskt går detta ut på att man så sakteligen vill skjuta ansvaret bort ifrån sig över samhälls medborgaren.
Man vill låta de privata aktörerna sköta det som är och borde vara ett politiskt samhälle ansvar.
Privata små service företag skall få växa
sig starka för att slutligen
bilda bolag som sedan ska generera avkastningar.
Och precis som med eleverna i
fri skolorna skall nu de sjuka och handikappade få ett värde satta på sig!
Känns mönstret igen?
Företagarna i Karlskrona är inte sent ute med att reklamenföra sig.
Jag har redan uppmärksammat företag som är till tänkta för anta de nya utmaningarna i tidnings annonserna.
Det är lätt att styra en kommun när man lägger ut ansvaret till
privata aktörer.
Man undrar vilket arbets namn det första lex kommer att få.
Möjligen en Lex-Lewen?
Paul Melen
socialdemokrat
Lewe`n säger sig fokusera på valfriheten?
En lightentreprenad!
Detta arbets namn tycks mig känneteckna hela alliansens arbetet sen valet!
Lewen måste syfta på sin egna frihet att slippa ta ansvar!
Man kan ju frågar sig om människor i allmänhet förstår vad detta innebär, eller vart det i förlängningen kommer att bär vägen?
Rent politiskt går detta ut på att man så sakteligen vill skjuta ansvaret bort ifrån sig över samhälls medborgaren.
Man vill låta de privata aktörerna sköta det som är och borde vara ett politiskt samhälle ansvar.
Privata små service företag skall få växa
sig starka för att slutligen
bilda bolag som sedan ska generera avkastningar.
Och precis som med eleverna i
fri skolorna skall nu de sjuka och handikappade få ett värde satta på sig!
Känns mönstret igen?
Företagarna i Karlskrona är inte sent ute med att reklamenföra sig.
Jag har redan uppmärksammat företag som är till tänkta för anta de nya utmaningarna i tidnings annonserna.
Det är lätt att styra en kommun när man lägger ut ansvaret till
privata aktörer.
Man undrar vilket arbets namn det första lex kommer att få.
Möjligen en Lex-Lewen?
Paul Melen
socialdemokrat
Bullen! En klassfråga?
I Blekinge läns tidning kunde man nyligen läsa att två moderata Riksdag ledamöter från nya moderaterna åkte bulle (taxi) för över 50 000 Kronor. Samtidigt som de socialdemokratiska riksdag ledamötena knappt åkte alls.
Man ser att det är en markant skillnad på taxi utgifterna mellan blocken från Blekinge.
Handlar detta om en beteende attityd?
En annorlunda acceptans ifrån moderat håll?
Visar inte detta att det finns en markant skillnad på levnadsvillkor emellan blockens representanter?
Den moderate riksdag ledamoten Annicka Engblom försvarade den ökade skatte utgiften (Bullliftandet) med att låset på hennes bil fryser fast på vintern, men att hon nu skall införskaffa sig en ny bil så att incidenten inte uppstår igen den kommande vintern.
Tillåt mig då som medmänniska få upplysa riksdag ledamoten att det finns lås olja att införskaffa på varje väl renumerad bensinmack.
Tag av hatten på den lilla flaskan och för in toppen på flaskan på samma ställe där du sätter in nyckeln på dörren! Helt sonika är problemet ur världen både för dig och oss skattebetalare.
Om nu denna problemlösning skulle upplevas som svår, så kan jag upplysa dig om att Arlanda expressen går var tjugonde minut fram och tillbaka.
Och i den primära situation som du riksdag ledamot befinner dig i dessa besparingstider så skulle jag nog föreslå det senare alternativet med hänsyn till miljön och för våra skatte utgifter.
Och för de varvs arbetare i Karlskrona du kanske än en gång tvingas möta!
Paul Melen
socialdemokrat
Man ser att det är en markant skillnad på taxi utgifterna mellan blocken från Blekinge.
Handlar detta om en beteende attityd?
En annorlunda acceptans ifrån moderat håll?
Visar inte detta att det finns en markant skillnad på levnadsvillkor emellan blockens representanter?
Den moderate riksdag ledamoten Annicka Engblom försvarade den ökade skatte utgiften (Bullliftandet) med att låset på hennes bil fryser fast på vintern, men att hon nu skall införskaffa sig en ny bil så att incidenten inte uppstår igen den kommande vintern.
Tillåt mig då som medmänniska få upplysa riksdag ledamoten att det finns lås olja att införskaffa på varje väl renumerad bensinmack.
Tag av hatten på den lilla flaskan och för in toppen på flaskan på samma ställe där du sätter in nyckeln på dörren! Helt sonika är problemet ur världen både för dig och oss skattebetalare.
Om nu denna problemlösning skulle upplevas som svår, så kan jag upplysa dig om att Arlanda expressen går var tjugonde minut fram och tillbaka.
Och i den primära situation som du riksdag ledamot befinner dig i dessa besparingstider så skulle jag nog föreslå det senare alternativet med hänsyn till miljön och för våra skatte utgifter.
Och för de varvs arbetare i Karlskrona du kanske än en gång tvingas möta!
Paul Melen
socialdemokrat
Pensionären måste ses som en faktisk tillgång!
Pensionären är en nutida och en ökande framtida konsumtionsgrupp!
köpglädjen hos denna grupp tycks inte vara upptäckt? Vi socialdemokrater måste ta ett större ansvar för vår ekonomiskt växande eftersatta grupper så som exepelvis pensionärerna.
Hur det skall genomföras?
Ett första steg i rätt riktning borde vara att namge pensionen som ålderslön. Man ser felaktigt pensionen som ett bidrag idag! Man tycks idag se pensionären som en andra klassens medborgare!
Man säger det inte högt. Men uppmärksamheten och fokuseringen man visar denna grupp och deras existens talar sitt tydliga språk.
Man har och tar för givet att denna generation är och förbli lojal och foglig!
Men ser man till deras behov och önskningar?
Man talar alltid samhällsekonomi när det gäller denna grupp. Man talar inte om deras rättigheter till en fri och oberoende åldersexistens.
Dom har ofrivilligt tvingats in i gruppen som felaktigt i folkmun nämns som en bidragsgrupp!
Ingen talar om samhällsekonomi när man utgör skattelättnader för vissa andra grupper. Då lyder motiveringen, öka köpkraften, stimulera marknaden etc.
Detta missnöje som växer sig allt starkare hos våra äldre måste tas på fullaste allvar
Det är våran solidariska skyldighet och plikt.
Den egoistiska nonchalans som nu allt mer breder ut sig i sverige svider djupt i det sanna socialistiska hjärtat. Förespråkare för SPF - föreningarna runt om i landet varnar för risken att många äldre kanske väljer att missnöjesrösta i nästkommande val.
Detta kan innebära att Sverigedemokraterna kanske tar sig över spärren och in i riksdagen.
Detta får inte under några omständigheter ske! Bara tanken att våra äldre oavsett tidigare partitillhörighet skulle lägga en röst åt det hållet ser jag som ett socialistiskt misslyckande!
Vi måste finna nya vägar till en rättvis ekonomisk fördelningpolitik! De gamla reformerna anser jag måste ses över.
Det går inte att bygga på de stenarna längre. Personligen ser jag de som bromsklossar.
Människans Behov och önskingar ser annorlunda ut idag än igår.
Vi måste våga finna nya lösningar för att trygga framtiden och dess efterföljande sociala trygghetsnät.
Jag står fullt ut bakom SPF analys om läget för den äldre befolkningen ekonomiska levnadsnivå idag!
Man tycks inte förstå att denna förening är berikad av lika mycket kompetens som någon annanstans i samhället. Idag har vi en regering som beskatta bla bilen och tobaken hårt. Och de som jobbar får sina skatteavdrag.
För vilka slår detta hårdast?
Nu är det dags att visa att socialistisk demokrati och dess solidaritet står för handling och inget annat.
Vi kan inte längre gömma oss bakom vackra ord.
Tanken, önskan att de är oss en ständigt trogen väljakår är sedan länge förbrukad!
En framtida missnöjesröst på småpartier gagna ingen, varken fattig eller rik,ung som pensionär.
Jag har svårt att kunna se, ex Sverigedemokraterna i riksdagen med ekonomiska verktyg att reformera utrymmen för höjda grundpensioner och bostadstillägg!
För att förändrar och skapa reformer måste man ha en majoritet!
Min uppmaning för att nå detta mål är att gamla liberaler och konservativa och socialister finner nya vägar och kanske så ett frö för tanken på det nya socialdemokratiska partiet som står inför en kommande nyskapande förändring med humanismen i botten.
Man känner tydligt i partiet att en förändringens vind står för dörren.
Paul Melen
socialdemokrat
köpglädjen hos denna grupp tycks inte vara upptäckt? Vi socialdemokrater måste ta ett större ansvar för vår ekonomiskt växande eftersatta grupper så som exepelvis pensionärerna.
Hur det skall genomföras?
Ett första steg i rätt riktning borde vara att namge pensionen som ålderslön. Man ser felaktigt pensionen som ett bidrag idag! Man tycks idag se pensionären som en andra klassens medborgare!
Man säger det inte högt. Men uppmärksamheten och fokuseringen man visar denna grupp och deras existens talar sitt tydliga språk.
Man har och tar för givet att denna generation är och förbli lojal och foglig!
Men ser man till deras behov och önskningar?
Man talar alltid samhällsekonomi när det gäller denna grupp. Man talar inte om deras rättigheter till en fri och oberoende åldersexistens.
Dom har ofrivilligt tvingats in i gruppen som felaktigt i folkmun nämns som en bidragsgrupp!
Ingen talar om samhällsekonomi när man utgör skattelättnader för vissa andra grupper. Då lyder motiveringen, öka köpkraften, stimulera marknaden etc.
Detta missnöje som växer sig allt starkare hos våra äldre måste tas på fullaste allvar
Det är våran solidariska skyldighet och plikt.
Den egoistiska nonchalans som nu allt mer breder ut sig i sverige svider djupt i det sanna socialistiska hjärtat. Förespråkare för SPF - föreningarna runt om i landet varnar för risken att många äldre kanske väljer att missnöjesrösta i nästkommande val.
Detta kan innebära att Sverigedemokraterna kanske tar sig över spärren och in i riksdagen.
Detta får inte under några omständigheter ske! Bara tanken att våra äldre oavsett tidigare partitillhörighet skulle lägga en röst åt det hållet ser jag som ett socialistiskt misslyckande!
Vi måste finna nya vägar till en rättvis ekonomisk fördelningpolitik! De gamla reformerna anser jag måste ses över.
Det går inte att bygga på de stenarna längre. Personligen ser jag de som bromsklossar.
Människans Behov och önskingar ser annorlunda ut idag än igår.
Vi måste våga finna nya lösningar för att trygga framtiden och dess efterföljande sociala trygghetsnät.
Jag står fullt ut bakom SPF analys om läget för den äldre befolkningen ekonomiska levnadsnivå idag!
Man tycks inte förstå att denna förening är berikad av lika mycket kompetens som någon annanstans i samhället. Idag har vi en regering som beskatta bla bilen och tobaken hårt. Och de som jobbar får sina skatteavdrag.
För vilka slår detta hårdast?
Nu är det dags att visa att socialistisk demokrati och dess solidaritet står för handling och inget annat.
Vi kan inte längre gömma oss bakom vackra ord.
Tanken, önskan att de är oss en ständigt trogen väljakår är sedan länge förbrukad!
En framtida missnöjesröst på småpartier gagna ingen, varken fattig eller rik,ung som pensionär.
Jag har svårt att kunna se, ex Sverigedemokraterna i riksdagen med ekonomiska verktyg att reformera utrymmen för höjda grundpensioner och bostadstillägg!
För att förändrar och skapa reformer måste man ha en majoritet!
Min uppmaning för att nå detta mål är att gamla liberaler och konservativa och socialister finner nya vägar och kanske så ett frö för tanken på det nya socialdemokratiska partiet som står inför en kommande nyskapande förändring med humanismen i botten.
Man känner tydligt i partiet att en förändringens vind står för dörren.
Paul Melen
socialdemokrat
Har människorvärdet fått en värdepeng?
Har människovärdet fått ett värdepeng?
Mycket av sveriges elände är följden av demokratiskt felaktigt fattade beslut!
När man ser utvecklingen i dagens kommunen samt i Sverige för övrigt, så kan man tydligt se det självklara regeringsalternativet!
Den skillnaden fanns där även innan valet , men vi var dåliga på att tydligöra de olika skillnaderna.
Det sociala utanförskap som nu växer sig allt starkare bottnar i den naiva fördelningspolitik som nu förs av alliansregeringen.
Man säger sig ta ansvar för landets ekonomi? Människor skall ut i arbete, kosta vad det kostar vill. Men landets ekonomi är ju dess invånare! Människorna är ju landets ända tillgång och således den ända förutsättningen för att nå en nations starka ekonomisk tillväxt.
Men människor är olika! Människor behöver olika åtgärder för att växa och för att kunna deltaga i samhällets bestyr. Var och en på sitt sätt efter sin förmåga bygger gemensamt ett starkt och hållbart samhälle.
Detta ingår i solidaritetsbegreppet. Detta har alltid och bör så alltid förbli socialdemokratins värdegrund! Skolpolitiken har enligt min mening redan från början fått en felaktiga behovsanalys.
Man sa att den kommunala skolan hade stora brister och att allt för många elever inte kunde tillgodogöra sig en fullständig utbildning? Svenska skolan saknar trygghet osv. Friskolornas inmarsch i samhällsidyllen blev ett faktum.
Och nu ska den nya skolmodellen bolagiseras. Att pedagogiken blivit ett offer som i sig själv med dess grunder nu påtvingas av Aktierbörsen hajar blev frukten av borgliga stockholmslobbyister.
Man försvarade att den moderna skolan måste ha mångfald i sin pedagogik!
Skolan har blivit och är på väg att bli börsnoterade företagsinstutioner där barnets sociala utveckling blir avgörande för om värdet går upp eller ner på bolaget!
Detta är ett samhälle som jag inte kan ställa upp på och som måste belysas med blåslampa dagligen!
Snart kommer vi med stor sannolikhet även att se missbruksvården , äldrevården och psykiatrin börsnoteras. Prudukten i alliansens sverige tycks vara människan!
Vad är det då som styr dessa värderingar? Pengar det rör sig alltid om pengar. Det har det alltid gjort!
Detta är en politik utan humanism!
Skolproblemen bottnar inte i skolpedagogiken. Den bottnar i den social / familjepolitiken samt de ekonomiska förutsättningarna som ges i samhället.
Om man analysera de senaste trettioåren så ser man tydligt spåren av de olika generationernas förutsättningar. De som föddes i perioden 1976 - 82 samt 1991- 94 fick växa upp i en orättvis fördelningspolitik!
Och under samhällssaneringens fick följakterligen samma generation åter ta stryck!
Om man jämför detta med de nya rönen med otryggheten och missbruksproblemen samt den sociala uppväxtmiljön med det efterföljande sociala arvet så blir man fundersam! De paraleller man finner, är de bara tillfälligheter? Jag överlåter denna analys till var och en som vill undesöka sambandet.
Paul Melen
Socialdemokrat
Mycket av sveriges elände är följden av demokratiskt felaktigt fattade beslut!
När man ser utvecklingen i dagens kommunen samt i Sverige för övrigt, så kan man tydligt se det självklara regeringsalternativet!
Den skillnaden fanns där även innan valet , men vi var dåliga på att tydligöra de olika skillnaderna.
Det sociala utanförskap som nu växer sig allt starkare bottnar i den naiva fördelningspolitik som nu förs av alliansregeringen.
Man säger sig ta ansvar för landets ekonomi? Människor skall ut i arbete, kosta vad det kostar vill. Men landets ekonomi är ju dess invånare! Människorna är ju landets ända tillgång och således den ända förutsättningen för att nå en nations starka ekonomisk tillväxt.
Men människor är olika! Människor behöver olika åtgärder för att växa och för att kunna deltaga i samhällets bestyr. Var och en på sitt sätt efter sin förmåga bygger gemensamt ett starkt och hållbart samhälle.
Detta ingår i solidaritetsbegreppet. Detta har alltid och bör så alltid förbli socialdemokratins värdegrund! Skolpolitiken har enligt min mening redan från början fått en felaktiga behovsanalys.
Man sa att den kommunala skolan hade stora brister och att allt för många elever inte kunde tillgodogöra sig en fullständig utbildning? Svenska skolan saknar trygghet osv. Friskolornas inmarsch i samhällsidyllen blev ett faktum.
Och nu ska den nya skolmodellen bolagiseras. Att pedagogiken blivit ett offer som i sig själv med dess grunder nu påtvingas av Aktierbörsen hajar blev frukten av borgliga stockholmslobbyister.
Man försvarade att den moderna skolan måste ha mångfald i sin pedagogik!
Skolan har blivit och är på väg att bli börsnoterade företagsinstutioner där barnets sociala utveckling blir avgörande för om värdet går upp eller ner på bolaget!
Detta är ett samhälle som jag inte kan ställa upp på och som måste belysas med blåslampa dagligen!
Snart kommer vi med stor sannolikhet även att se missbruksvården , äldrevården och psykiatrin börsnoteras. Prudukten i alliansens sverige tycks vara människan!
Vad är det då som styr dessa värderingar? Pengar det rör sig alltid om pengar. Det har det alltid gjort!
Detta är en politik utan humanism!
Skolproblemen bottnar inte i skolpedagogiken. Den bottnar i den social / familjepolitiken samt de ekonomiska förutsättningarna som ges i samhället.
Om man analysera de senaste trettioåren så ser man tydligt spåren av de olika generationernas förutsättningar. De som föddes i perioden 1976 - 82 samt 1991- 94 fick växa upp i en orättvis fördelningspolitik!
Och under samhällssaneringens fick följakterligen samma generation åter ta stryck!
Om man jämför detta med de nya rönen med otryggheten och missbruksproblemen samt den sociala uppväxtmiljön med det efterföljande sociala arvet så blir man fundersam! De paraleller man finner, är de bara tillfälligheter? Jag överlåter denna analys till var och en som vill undesöka sambandet.
Paul Melen
Socialdemokrat
Frivilliga organisationer skall inte bygga samhällets struktur!
Centerpartisten Ingrid Hermansson, socialnämndens ordförande i Karlskrona har bemött mig i debattartikel i blt. Hon skrev att min människosyn kunde ifrågasättas. Hon tyckte att kommunens nya satsning på ett boende för kommunens bostadslösa missbrukare var en bra satsning. Och att beslutet var taget av en enig nämnd!
Men sedan skrev hon också att det inte skulle ställas krav på att vara drogfri, och där går våra värderingar isär!
Jag bemöter detta som att kommunen understödjer missbrukaren med skattepengar som stöd.
Ingrid Hermansson börja sin insändare med att påstår att jag har negativa synpunkter på att människor utan bostad skall få möjlighet till ett eget boende med stöd!
Hon gör en felaktig analys av min text.. Jag är emot att skattefinasiera ett boende för missbrukare där det finns symptomtolerans.
Ingrid skrev följakterligen också att socialen tillsammans med frivilliga organisationer skall gå in i boendet och motivera? Som humanist och socialist finner jag ingen värdegrund för denna toleransfilosofi med symptomtolerans!
För det första så skall ju vedebörande tända av och detta ska tydligen ske i kommunal regi?
För avtändningar kommer att vara oundviklig då symptomtoleransen finns. Detta medför att även injicering ( tända på ) kommer att ske!
Är inte avtändning en medicinsk angelägenhet och bör ansvaras av Landsting? Åter får jag i tidningsspalten bevis för att dialog och ansvarstagandet mellan kommun och landsting inte fungera på ett tillfredställande sätt. För något år sedan avsatte man mycket tid och pengar på en stor utredning för att försöka få till stånd en gemensam beroendeenhet i Karlskrona för hela länet. Detta valda man att göra för att Länstyrelsen var beredda att gå in med en engångsumma.
Hur man senare skulle fortsättningsvis finansiera det hela fanns det ingen förklaring till?
En avsaknad utav en hållbar strategi lyser än en gång med sin frånvaro.
Ingrid Hermansson skrev att en enig socialnämnd i flera år aktivt jobbat med att lösa detta kommunala problem Och nu är det gjort i form av ett lågtröskelboende! Vad innebär då följaktligen ett högtröskelboende?
Hon frågade mig, " Skall vi har människor sovande ute och i trappuppgångar"? Nej det skall vi inte tilllåta!
Om det är är full uppslutning i socialnämnden för detta beslut, så innebär det ju inte per automatik att det är ett rätt beslut! Mycket av världens problem är en föld utav demokratiskt fel fattade beslut!
Man undrar ju hur Riksdagsledamöter för "nya"? Moderaterna Magdalena Andersson och Jeppe Johnsson offentligt i blt för någon vecka sedan skrev att de verka för en nolltolerans mot narkotika?
Samtidigt som en enig Socialnämnd med moderater i Karlskrona vill ha skattefinasierat boende ( lågtröskelboende ) med inga efterföljande krav på drogfrihet?
Saknas förståelse för problematiken?
Bör man inte ha nolltolerans på lågtröskelboendet så att man kan konfrontera problemet med motivation? Nu får man ju istället en symptomtolerans! Där man acceptera missbruket trots att man eftersträva nolltolerans?
Ett boende tar bort samhällsproblemet ifrån trappor och torg men befriar inga individer! Men ett boende där utvärdering med uppföljande rehab ingår skulle kunna vara ett steg mot rätt riktning till en början, men ett skattefinasierat kommunalt boende måste utgår från att vara drogfritt.
Ingrid Hermansson talade sig varm om de frivilliga organisationern och församlingarna som oavbrutet finns där och ställer upp för de svaga!
Där är vi överens de är ovärdeliga i sitt handlande! Men är det rätt att förlita sig till dem?
Bör behovet av dem finnas? Är detta deras kärnpunkt? När Socialnämndens ordörande Ingrid Hermansson finner svaret på den frågan är hon på rätt kurs mot lösningen och förståelse på problematiken!
I min socialistiska grundsyn utgår jag ifrån att alla människor är lika värda. Ingen ska tilllåtas att falla ut i ett utanförskap. Strukturen i samhället måste stärkas och förbli stark. Jämlikheten måste säkerställas. En stark och genomtänkt familj och socialpolitik skapar förutsättningar för att minimera den samhällsproblematik som nu växer sig allt starkar i sverige, och som lägger grunden för detta sociala utanförskap!
Behovet av frivilliga organisationer är endast ett kvitto på att samhället resignera! Ett kvitto på att landets politiken inte tar sitt ansvar fullt ut över sina medborgare. Det är politiska styrmedel som kan förändra samhället. Det är folket som valt denna variant av styre.
Ett styre I form av en sittande femklöver medkattungen sverigedemokraten spinnande i sitt knä.
Paul Melen
Socialdemokrat
Men sedan skrev hon också att det inte skulle ställas krav på att vara drogfri, och där går våra värderingar isär!
Jag bemöter detta som att kommunen understödjer missbrukaren med skattepengar som stöd.
Ingrid Hermansson börja sin insändare med att påstår att jag har negativa synpunkter på att människor utan bostad skall få möjlighet till ett eget boende med stöd!
Hon gör en felaktig analys av min text.. Jag är emot att skattefinasiera ett boende för missbrukare där det finns symptomtolerans.
Ingrid skrev följakterligen också att socialen tillsammans med frivilliga organisationer skall gå in i boendet och motivera? Som humanist och socialist finner jag ingen värdegrund för denna toleransfilosofi med symptomtolerans!
För det första så skall ju vedebörande tända av och detta ska tydligen ske i kommunal regi?
För avtändningar kommer att vara oundviklig då symptomtoleransen finns. Detta medför att även injicering ( tända på ) kommer att ske!
Är inte avtändning en medicinsk angelägenhet och bör ansvaras av Landsting? Åter får jag i tidningsspalten bevis för att dialog och ansvarstagandet mellan kommun och landsting inte fungera på ett tillfredställande sätt. För något år sedan avsatte man mycket tid och pengar på en stor utredning för att försöka få till stånd en gemensam beroendeenhet i Karlskrona för hela länet. Detta valda man att göra för att Länstyrelsen var beredda att gå in med en engångsumma.
Hur man senare skulle fortsättningsvis finansiera det hela fanns det ingen förklaring till?
En avsaknad utav en hållbar strategi lyser än en gång med sin frånvaro.
Ingrid Hermansson skrev att en enig socialnämnd i flera år aktivt jobbat med att lösa detta kommunala problem Och nu är det gjort i form av ett lågtröskelboende! Vad innebär då följaktligen ett högtröskelboende?
Hon frågade mig, " Skall vi har människor sovande ute och i trappuppgångar"? Nej det skall vi inte tilllåta!
Om det är är full uppslutning i socialnämnden för detta beslut, så innebär det ju inte per automatik att det är ett rätt beslut! Mycket av världens problem är en föld utav demokratiskt fel fattade beslut!
Man undrar ju hur Riksdagsledamöter för "nya"? Moderaterna Magdalena Andersson och Jeppe Johnsson offentligt i blt för någon vecka sedan skrev att de verka för en nolltolerans mot narkotika?
Samtidigt som en enig Socialnämnd med moderater i Karlskrona vill ha skattefinasierat boende ( lågtröskelboende ) med inga efterföljande krav på drogfrihet?
Saknas förståelse för problematiken?
Bör man inte ha nolltolerans på lågtröskelboendet så att man kan konfrontera problemet med motivation? Nu får man ju istället en symptomtolerans! Där man acceptera missbruket trots att man eftersträva nolltolerans?
Ett boende tar bort samhällsproblemet ifrån trappor och torg men befriar inga individer! Men ett boende där utvärdering med uppföljande rehab ingår skulle kunna vara ett steg mot rätt riktning till en början, men ett skattefinasierat kommunalt boende måste utgår från att vara drogfritt.
Ingrid Hermansson talade sig varm om de frivilliga organisationern och församlingarna som oavbrutet finns där och ställer upp för de svaga!
Där är vi överens de är ovärdeliga i sitt handlande! Men är det rätt att förlita sig till dem?
Bör behovet av dem finnas? Är detta deras kärnpunkt? När Socialnämndens ordörande Ingrid Hermansson finner svaret på den frågan är hon på rätt kurs mot lösningen och förståelse på problematiken!
I min socialistiska grundsyn utgår jag ifrån att alla människor är lika värda. Ingen ska tilllåtas att falla ut i ett utanförskap. Strukturen i samhället måste stärkas och förbli stark. Jämlikheten måste säkerställas. En stark och genomtänkt familj och socialpolitik skapar förutsättningar för att minimera den samhällsproblematik som nu växer sig allt starkar i sverige, och som lägger grunden för detta sociala utanförskap!
Behovet av frivilliga organisationer är endast ett kvitto på att samhället resignera! Ett kvitto på att landets politiken inte tar sitt ansvar fullt ut över sina medborgare. Det är politiska styrmedel som kan förändra samhället. Det är folket som valt denna variant av styre.
Ett styre I form av en sittande femklöver medkattungen sverigedemokraten spinnande i sitt knä.
Paul Melen
Socialdemokrat
Apotekets nya sociologiska expriment!
Märk av min förvåning då jag med raska kliv klev in på stadens apotek och skulle hämta ut medicin till den person jag är kontaktperson för! Jag möttes av något jag vill benämna som ett sociologiskt expriment. Jag möttes av två olika kösystem för att få genomföra ett styck medicininköp. Detta innebar en biljett och kö för att få medicinen. Sedan nästa kö för att betala för den medicin jag redan köat en gång för att få!
jag har efter denna upplevelse funderat och funderat för att finna en vettig förklaring till denna förändring men jag har ännu inte lyckats finna den.
Det jag har kommit fram till är att den eller de personer som kommit på denna förändring är i helt avsaknad av empati och förståelse för sjuka människor.
Min personliga grundinställning är den att om man gå på ett apotek så är man oftast sjuk. Och ett system måste ju vara för dem.Eller?
denna nya förändring måste upplevas som väldigt provokativ för de människor som lider av asberger syndrom,panikångest,damp, adhd eller allmänt rent kassa trötta och sjuka.
Jag hoppas att apoteksbolaget tänker om innan fler blir ännu sjukare av att behöva hämta sina mediciner.
jag har efter denna upplevelse funderat och funderat för att finna en vettig förklaring till denna förändring men jag har ännu inte lyckats finna den.
Det jag har kommit fram till är att den eller de personer som kommit på denna förändring är i helt avsaknad av empati och förståelse för sjuka människor.
Min personliga grundinställning är den att om man gå på ett apotek så är man oftast sjuk. Och ett system måste ju vara för dem.Eller?
denna nya förändring måste upplevas som väldigt provokativ för de människor som lider av asberger syndrom,panikångest,damp, adhd eller allmänt rent kassa trötta och sjuka.
Jag hoppas att apoteksbolaget tänker om innan fler blir ännu sjukare av att behöva hämta sina mediciner.
Ett öppet brev
Ett samhälle som förändras och förnyas är ett friskt samhälle. Ett sådant samhälle visar på styrka! Alla enskilda människor och grupper oavsett partifärg skall inbegripa i våran solidaritet, men även i våran politik! Man behöver inte älska våran filosofi men man skall heller inte behöva känna sig obekväm i den. När vi når dit så har vi en jämlik solidaritet över hela befolkningen!
Kan bruce springsteen förändra och förnya sin konstform så måste även vi kunna förnya våran politik!
Kan bruce springsteen förändra och förnya sin konstform så måste även vi kunna förnya våran politik!
Angående det nya förslaget om eftervård av ungdomsvård!
Ungdomsbrottslingar behöver trygghet
"Eftervård till ungdomsbrottslingar" var rubriken man kunde läsa på text-tv den 29 juli. Ungdomar som begår allvarliga brott och döms till sluten ungdomsvård ska få vård när de har avtjänat sitt straff. Det kommer regeringen att föreslå i ett lagförslag som presenteras om några veckor.
Målet är att förhindra att ungdomarna återfaller i missbruk eller kriminalitet. Statens institutionsstyrelse (SIS) kommer att få ansvaret för den här eftervården.
I dag vårdas 68 pojkar och två flickor på någon av de sex institutioner där SIS tar emot ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.
Jag slutar aldrig att förundras över hur ofta politiker lägger sin makt hos tjänstemän i hopp om att de besitter de stora lösningarna. Men ack så fel de får i slutändan. De inlärda schablonerna håller inte passformen för dagens yngre generationer och dess snabba livstempo. Man tycks tro att 30 års sociologisk forskning och beteendevetenskap är tillräcklig för att skapa den perfekta ungdomsvården.
Vad menar man med ungdomsvård? Bara benämningen får mig att inse att något är fel. Lider dessa ungdomar av någon form av sjukdom? Och i så fall vilken? Förvisso kan vi härleda vissa ungdomars beteende till damp, ADHD och annan bokstavsetikettering. Men det är långt ifrån hela sanningen.
Om man skall få bukt med det svenska samhällets ungdomsproblem måste man söka svaren på helt andra platser än hos individerna (ungdomarna) själva.
Och vad innebär den så kallade eftervården? Är man dömd till ungdomsvård förutsätter jag att man där får vård. Skall ungdomarna vårdas för de problem som de fått under sitt frihetsberövande?
Jag anser att många ungdomar är oskyldiga till de problem de sätter sig i och till de straff vi utmäter dem till. Även om de i sak begått brotten! Det är vi vuxna som skapat sjukdomen och våra barns beteende är symptomen på denna sjukdom.
För att råda bot på detta växande och komplexa ungdomsproblem bör vi se vad som ligger bakom själva problematiken och barn/ungdomars beteende.
Det är inte vård dessa ungdomar behöver. I de allra flesta fall rör det sig om otrygghet och rädsla. Vilket i sin tur har utvecklat en ringa avsaknad av empati. När jag skriver ringa avsaknad menar jag att den finns där inne, men att den medvetet hålls inne.Man vill inte visa sig sårbar.
Alltså är det utbildning de här barnen och ungdomarna behöver. Social utbildning för att återskapa en individuell självkänsla som i sin tur ger en social trygghet inför omvärlden och framför allt inför dem själva.
Varje barn som vi misslyckas med kostar samhället enligt uppgifter cirka 20-30 miljoner.
Man har under år och kommande framtid stor tilltro till att SIS skall lösa samhällsproblemen med dessa ungdomar. Jag är inte så säker på att de kommer att lyckas med detta.
Är det den sociala faktorn som skapar denna individ så är det trygghet och tillförlit barnen behöver för att återhämta sig och för att under lugn och ro få växa och utveckla sig till att bli de goda samhällsmedborgare som vi efterfrågar.
I dag är det Statens institutionsstyrelse som skall lösa problemet. Man har under flera år misslyckats och procentenheten är näst intill obefintlig till dessa ungdomars återanpassning. Man kan inte skapa trygghet för individer i en institution. Väldigt få finner den miljön naturlig.
För ett antal år sedan fanns det ungdomshem som så nära som möjligt liknade vanliga kärnfamiljer. Man levde med barnplaceringarna dygnet runt.
Dessa kallades för soffhem (Sveriges organiserade familjehem). Dessa hem var väldigt populära ibland landets kommuner därför att de visade goda resultat på åttiotalet. Men dessa hem blev snabbt åsidosatta för sin existens av politiker och tjänstemän. Man ville ha insyn. Man tvingade dem att institutionalisera sig och bilda bolagsform och detta blev ett bra koncepts bortgång. Av dessa 250 familjehem med fyra till åtta placeringar blev mindre än hälften kvar efter bara några år.
Efter att ha haft ett facit på 85 procent till återhämtning, och detta skall sättas mot samhällets egna ungdomsvårdskolor med två till tre procent, var soffhemmen en given succé som inslag i samhället.
Med takt med sociallagsändringen 1983 tvingades soffhemmen att bolagisera sig och skaffa föreståndare och så vidare.
Detta gick tvärt emot den filosofi som man hade på hemmen. Man ville efterlikna en normal familj, men de nya reglerna försvårade detta och det blev en ohållbar situation.
Kanske är det åter dags att titta på dessa gamla pedagogiska lösningar och än en gång ge dess filosofi en chans.
Paul Melén
|
Målet är att förhindra att ungdomarna återfaller i missbruk eller kriminalitet. Statens institutionsstyrelse (SIS) kommer att få ansvaret för den här eftervården.
I dag vårdas 68 pojkar och två flickor på någon av de sex institutioner där SIS tar emot ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.
Jag slutar aldrig att förundras över hur ofta politiker lägger sin makt hos tjänstemän i hopp om att de besitter de stora lösningarna. Men ack så fel de får i slutändan. De inlärda schablonerna håller inte passformen för dagens yngre generationer och dess snabba livstempo. Man tycks tro att 30 års sociologisk forskning och beteendevetenskap är tillräcklig för att skapa den perfekta ungdomsvården.
Vad menar man med ungdomsvård? Bara benämningen får mig att inse att något är fel. Lider dessa ungdomar av någon form av sjukdom? Och i så fall vilken? Förvisso kan vi härleda vissa ungdomars beteende till damp, ADHD och annan bokstavsetikettering. Men det är långt ifrån hela sanningen.
Om man skall få bukt med det svenska samhällets ungdomsproblem måste man söka svaren på helt andra platser än hos individerna (ungdomarna) själva.
Och vad innebär den så kallade eftervården? Är man dömd till ungdomsvård förutsätter jag att man där får vård. Skall ungdomarna vårdas för de problem som de fått under sitt frihetsberövande?
Jag anser att många ungdomar är oskyldiga till de problem de sätter sig i och till de straff vi utmäter dem till. Även om de i sak begått brotten! Det är vi vuxna som skapat sjukdomen och våra barns beteende är symptomen på denna sjukdom.
För att råda bot på detta växande och komplexa ungdomsproblem bör vi se vad som ligger bakom själva problematiken och barn/ungdomars beteende.
Det är inte vård dessa ungdomar behöver. I de allra flesta fall rör det sig om otrygghet och rädsla. Vilket i sin tur har utvecklat en ringa avsaknad av empati. När jag skriver ringa avsaknad menar jag att den finns där inne, men att den medvetet hålls inne.Man vill inte visa sig sårbar.
Alltså är det utbildning de här barnen och ungdomarna behöver. Social utbildning för att återskapa en individuell självkänsla som i sin tur ger en social trygghet inför omvärlden och framför allt inför dem själva.
Varje barn som vi misslyckas med kostar samhället enligt uppgifter cirka 20-30 miljoner.
Man har under år och kommande framtid stor tilltro till att SIS skall lösa samhällsproblemen med dessa ungdomar. Jag är inte så säker på att de kommer att lyckas med detta.
Är det den sociala faktorn som skapar denna individ så är det trygghet och tillförlit barnen behöver för att återhämta sig och för att under lugn och ro få växa och utveckla sig till att bli de goda samhällsmedborgare som vi efterfrågar.
I dag är det Statens institutionsstyrelse som skall lösa problemet. Man har under flera år misslyckats och procentenheten är näst intill obefintlig till dessa ungdomars återanpassning. Man kan inte skapa trygghet för individer i en institution. Väldigt få finner den miljön naturlig.
För ett antal år sedan fanns det ungdomshem som så nära som möjligt liknade vanliga kärnfamiljer. Man levde med barnplaceringarna dygnet runt.
Dessa kallades för soffhem (Sveriges organiserade familjehem). Dessa hem var väldigt populära ibland landets kommuner därför att de visade goda resultat på åttiotalet. Men dessa hem blev snabbt åsidosatta för sin existens av politiker och tjänstemän. Man ville ha insyn. Man tvingade dem att institutionalisera sig och bilda bolagsform och detta blev ett bra koncepts bortgång. Av dessa 250 familjehem med fyra till åtta placeringar blev mindre än hälften kvar efter bara några år.
Efter att ha haft ett facit på 85 procent till återhämtning, och detta skall sättas mot samhällets egna ungdomsvårdskolor med två till tre procent, var soffhemmen en given succé som inslag i samhället.
Med takt med sociallagsändringen 1983 tvingades soffhemmen att bolagisera sig och skaffa föreståndare och så vidare.
Detta gick tvärt emot den filosofi som man hade på hemmen. Man ville efterlikna en normal familj, men de nya reglerna försvårade detta och det blev en ohållbar situation.
Kanske är det åter dags att titta på dessa gamla pedagogiska lösningar och än en gång ge dess filosofi en chans.
Paul Melén
Finns det plats för farismen?
Finns det plats för Farismen?
Finns det plats för Farism (läran om faderskapet) i dagens Sverige?
Som Farist vill jag på ett tydligt sätt göra klart för en faders skyldigheter och rättigheter, men även på ett jämlikt sätt fördela de ekonomiska bidragen mellan mamman och pappan.
En faders umgänge med sitt/sina barn skall ges samma ekonomiska möjligheter och skyldigheter i samhället.
Förutsättningarna för barnens rätt till jämlikt umgänge med bägge föräldrarna bör alltid sättas främst.
I ett Sverige där splittrade familjer blir allt vanligare bör man inte ha en försäkring som vänder sig enbart till kärnfamiljer.
Det bör även finnas naturliga utrymmen för andra alternativ, så som vid gemensam uppfostran av barnen.
I våras togs ett beslut som kan ses som ett första steg i jämlikt föräldraskap.
I dag är det möjligt att dela barnbidraget om bägge föräldrarna är överens om detta. Men problematiken kan vara stor och utbredd i en splittrad familj.
Att vara överens och att fatta rätt beslut för barnens bästa kan till en början vara ett svårt beslut att nå. Men för den sakens skull bör inte barnet/barnen förvägras rätten till en fysisk närvaro till bägge föräldrarna i vardagen.
Barnet/barnens rätt skall vara stärkt så att en jämlik levnadsnivå skall råda för varje vecka i barnets vardag.
Att många splittrade barnfamiljer har svårt att komma överens om fördelningen av de skattade bidragen, som i detta fall barnbidraget, bör underlättas från politiskt håll, oavsett partifärg.
Man bör därför möjliggöra delningen av barnbidraget inte på grund av gemensam vårdnad utan för det växelvisa boendet.
Detta bör vara från politiskt håll ett beslut för att på så sätt säkerställa barnens rätt till jämlik ekonomisk tillvaro hos bägge föräldrarna.
Ett argument för att inte dela barnbidraget var att den part som har barnet/barnen skrivna hos sig skulle få barnomsorgsräkningen till sig med en juridisk skyldighet att betala.
Detta är ett argument som inte bör vara tillräckligt för att hindra uppdelning av barnbidraget.
Riksrevisionsverket såg en delning av barnbidraget som ett steg i rätt utveckling i jämlikheten. Barnbidraget bör följa barnet/barnen.
Lika självklart skall det vara att bägge föräldrarna skall dela barnet/barnens utgifterna så som barnomsorg, mediciner etcetera.
I Karlskrona har föräldrarna haft möjligheter att dela barnomsorgsutgiften i två år. Denna delning medför ringa eller näst intill inga administrativa kostnader för kommunen. Alltså är detta en förändring som bör genomföras på riksnivå för barnens bästa. Ett beslut som ligger i linje med den samhällsförändring som sker och för de nya förutsättningarna som som ges barnet/barnen i dagens Sverige.
Drivkraften för enskilda föräldrar att neka eller försvåra umgänget för den ena föräldern med barnet/barnen kan ledas till den ekonomiska fördelen med att ha barnet/barnen skrivna hos sig.
Kampen slutar oftast hos familjerätten eller i värsta fall i domstolar.
Detta är en vanlig företeelse som tyvärr oftast kan medföra ett trauma för barnet/barnen och ett svårare utgångsläge för ett fortsatt framtida samarbete mellan föräldrarna.
En delning av barnbidraget framtvingar på en naturlig väg ett jämlikt samarbete mellan föräldrarna. Ett samarbete som sätts på lika villkor på en jämlik nivå med samma ekonomiska förutsättningar.
Jag ser fram emot ett nytt beslut i frågan om den solidariska delningen.
Ett beslut som sätter Faristerna i centrum likaväl som Moristerna.
Barnets/barnens rätt till ett bra och utvecklande umgänge med bägge föräldrarna måste alltid sättas i främsta rummet.
Och det är politikens skyldighet att tillmötesgå barnens behov i denna fråga.
Paul Melén
| |||
Som Farist vill jag på ett tydligt sätt göra klart för en faders skyldigheter och rättigheter, men även på ett jämlikt sätt fördela de ekonomiska bidragen mellan mamman och pappan.
En faders umgänge med sitt/sina barn skall ges samma ekonomiska möjligheter och skyldigheter i samhället.
Förutsättningarna för barnens rätt till jämlikt umgänge med bägge föräldrarna bör alltid sättas främst.
I ett Sverige där splittrade familjer blir allt vanligare bör man inte ha en försäkring som vänder sig enbart till kärnfamiljer.
Det bör även finnas naturliga utrymmen för andra alternativ, så som vid gemensam uppfostran av barnen.
I våras togs ett beslut som kan ses som ett första steg i jämlikt föräldraskap.
I dag är det möjligt att dela barnbidraget om bägge föräldrarna är överens om detta. Men problematiken kan vara stor och utbredd i en splittrad familj.
Att vara överens och att fatta rätt beslut för barnens bästa kan till en början vara ett svårt beslut att nå. Men för den sakens skull bör inte barnet/barnen förvägras rätten till en fysisk närvaro till bägge föräldrarna i vardagen.
Barnet/barnens rätt skall vara stärkt så att en jämlik levnadsnivå skall råda för varje vecka i barnets vardag.
Att många splittrade barnfamiljer har svårt att komma överens om fördelningen av de skattade bidragen, som i detta fall barnbidraget, bör underlättas från politiskt håll, oavsett partifärg.
Man bör därför möjliggöra delningen av barnbidraget inte på grund av gemensam vårdnad utan för det växelvisa boendet.
Detta bör vara från politiskt håll ett beslut för att på så sätt säkerställa barnens rätt till jämlik ekonomisk tillvaro hos bägge föräldrarna.
Ett argument för att inte dela barnbidraget var att den part som har barnet/barnen skrivna hos sig skulle få barnomsorgsräkningen till sig med en juridisk skyldighet att betala.
Detta är ett argument som inte bör vara tillräckligt för att hindra uppdelning av barnbidraget.
Riksrevisionsverket såg en delning av barnbidraget som ett steg i rätt utveckling i jämlikheten. Barnbidraget bör följa barnet/barnen.
Lika självklart skall det vara att bägge föräldrarna skall dela barnet/barnens utgifterna så som barnomsorg, mediciner etcetera.
I Karlskrona har föräldrarna haft möjligheter att dela barnomsorgsutgiften i två år. Denna delning medför ringa eller näst intill inga administrativa kostnader för kommunen. Alltså är detta en förändring som bör genomföras på riksnivå för barnens bästa. Ett beslut som ligger i linje med den samhällsförändring som sker och för de nya förutsättningarna som som ges barnet/barnen i dagens Sverige.
Drivkraften för enskilda föräldrar att neka eller försvåra umgänget för den ena föräldern med barnet/barnen kan ledas till den ekonomiska fördelen med att ha barnet/barnen skrivna hos sig.
Kampen slutar oftast hos familjerätten eller i värsta fall i domstolar.
Detta är en vanlig företeelse som tyvärr oftast kan medföra ett trauma för barnet/barnen och ett svårare utgångsläge för ett fortsatt framtida samarbete mellan föräldrarna.
En delning av barnbidraget framtvingar på en naturlig väg ett jämlikt samarbete mellan föräldrarna. Ett samarbete som sätts på lika villkor på en jämlik nivå med samma ekonomiska förutsättningar.
Jag ser fram emot ett nytt beslut i frågan om den solidariska delningen.
Ett beslut som sätter Faristerna i centrum likaväl som Moristerna.
Barnets/barnens rätt till ett bra och utvecklande umgänge med bägge föräldrarna måste alltid sättas i främsta rummet.
Och det är politikens skyldighet att tillmötesgå barnens behov i denna fråga.
Paul Melén
Dags att behovspröva barnbidraget!
Att behovspröva ett barnbidrag bör inte ses annorlunda än att behovspröva ett bostadsbidrag eller annat bidrag. Man säger att den administrativa kostnaden blir en förlust jämförbar med en generell utbetalning. Teoretiska förslag på lösningar finns om man bara vill försöka göra en förändring.
Som sann socialist vill jag inte ställa olika grupper mot varandra. Detta går emot den socialdemokratiska tanken om lika värden och önskan om ett gemensamt och fulländat trygghetsnät. Det man ser idag är ett bevis för att tiden hinner i kapp gamla politiska reformer och beslut.
Summan av den sociala nedmonteringen och de eftersatta levnadsförhållanderna för visa grupper i nutiden ser mer annorlunda ut idag än i går.
Barnbidraget var på sin tid en genial "skattereducering" som var nödvändig för dåtida behov för att stimulera populationen och trygga dess försörjning.
Idag har vi ett samhälle där familjelängden är kortare och bägge könen i större utsträckning bidrar till den ekonomiska försörjningen.
Idag har den klassiska arbetafamiljen bytt skepnad till en medelklass som i sitt strävsamma liv förnöjsamt jagar efter en familjär kapitalstatus.
Underklassen är idag nämnd som arbetshandikappad,arbetslös,missbrukare,student.invandrare eller ensamstående med barn.
men en skillsmässa eller naturligt frånfälle kan snabbt förändra en medelklassfamilj till en underklass.
Familjepolitiken ändrar sig snabbare idag och är komplexare i sitt agerande.
En sann socialdemokrat måste kunna se och förebygga de kommande behoven och där har vi, enligt mitt sätt att se, misslyckats. Men om politiken misslyckats så är det ändå ett bevis för att något sker. Eller att något har skett. Och att en förbättring eller förnyande kan göras därifrån.
En gång i tiden var socialdemokratin en föregångare i vårt land för att finna den sociala och familjepolitiska rättvisan.
Med tiden har verkligheten hunnit i kapp dåtidens fattade beslut, som i nutid har blivit förlegade.
Det är när detta sker som man politiker måste våga ifågasätta det som fortgår. Och kunna kräva en förändring så att en rättvis fördelning än en gång får sin givna plats.
Att behovspröva ett barnbidrag bör inte ses annorlunda än att behovspröva ett bostadsbidrag eller annat bidrag. Man säger oftast att den administrativa kostnaden blir en förlust jämförbart med en generell utbetalning.
Jag anser att om den politiska viljan till rättvis fördelning finns så kommer de praktiska lösningarna att finnas där med, I form av ev kommunal lösning med statsbidrag eller ett par andra förslag som finns på teoretisk nivå.
Idag kan man läsa på bloggar och i olika dagspress att olika grupper ställs mot varandra där den ena har det sämre än den andre. Pensionärsgrupper ställs mot barnfamiljer om rätten till en sund levnadsekonomi. Glöm då inte den grupp förälder som tar sitt föräldraskap fullt ut till 50% utan att få del av något barnbidrag. Men även detta är ett bevis för att samhället är i behov av en förändring. " Sjukdomen gör ont men symtomen förtär"! För mig som socialdemokrat är det inte acceptabelt att se detta. Här krävs en förändring och det måste ligga på oss att finna andra nya vägar till en jämlik och rättvis fördelning.
Socialdemokratin har oftast gått i täten för att eftersträva en rättvis socialpolitik och måste även fortsätta så.
En utredning med ett kommande beslut om behovsprövat barnbidrag kommer att vara en nystart för ett nytt modernt och rättvisare familjesamhälle.
Hur skulle då detta framtida överskott kunna fördelas så att så många som möjligt få ta del av en rättvis fördelningspolitik?
Mitt förslag är att de läggs på Tandvårdsförsäkringen. Då går en del tillbaka till barnfamiljerna samt även till alla andra klasser i samhäller.
Som sann socialist vill jag inte ställa olika grupper mot varandra. Detta går emot den socialdemokratiska tanken om lika värden och önskan om ett gemensamt och fulländat trygghetsnät. Det man ser idag är ett bevis för att tiden hinner i kapp gamla politiska reformer och beslut.
Summan av den sociala nedmonteringen och de eftersatta levnadsförhållanderna för visa grupper i nutiden ser mer annorlunda ut idag än i går.
Barnbidraget var på sin tid en genial "skattereducering" som var nödvändig för dåtida behov för att stimulera populationen och trygga dess försörjning.
Idag har vi ett samhälle där familjelängden är kortare och bägge könen i större utsträckning bidrar till den ekonomiska försörjningen.
Idag har den klassiska arbetafamiljen bytt skepnad till en medelklass som i sitt strävsamma liv förnöjsamt jagar efter en familjär kapitalstatus.
Underklassen är idag nämnd som arbetshandikappad,arbetslös,missbrukare,student.invandrare eller ensamstående med barn.
men en skillsmässa eller naturligt frånfälle kan snabbt förändra en medelklassfamilj till en underklass.
Familjepolitiken ändrar sig snabbare idag och är komplexare i sitt agerande.
En sann socialdemokrat måste kunna se och förebygga de kommande behoven och där har vi, enligt mitt sätt att se, misslyckats. Men om politiken misslyckats så är det ändå ett bevis för att något sker. Eller att något har skett. Och att en förbättring eller förnyande kan göras därifrån.
En gång i tiden var socialdemokratin en föregångare i vårt land för att finna den sociala och familjepolitiska rättvisan.
Med tiden har verkligheten hunnit i kapp dåtidens fattade beslut, som i nutid har blivit förlegade.
Det är när detta sker som man politiker måste våga ifågasätta det som fortgår. Och kunna kräva en förändring så att en rättvis fördelning än en gång får sin givna plats.
Att behovspröva ett barnbidrag bör inte ses annorlunda än att behovspröva ett bostadsbidrag eller annat bidrag. Man säger oftast att den administrativa kostnaden blir en förlust jämförbart med en generell utbetalning.
Jag anser att om den politiska viljan till rättvis fördelning finns så kommer de praktiska lösningarna att finnas där med, I form av ev kommunal lösning med statsbidrag eller ett par andra förslag som finns på teoretisk nivå.
Idag kan man läsa på bloggar och i olika dagspress att olika grupper ställs mot varandra där den ena har det sämre än den andre. Pensionärsgrupper ställs mot barnfamiljer om rätten till en sund levnadsekonomi. Glöm då inte den grupp förälder som tar sitt föräldraskap fullt ut till 50% utan att få del av något barnbidrag. Men även detta är ett bevis för att samhället är i behov av en förändring. " Sjukdomen gör ont men symtomen förtär"! För mig som socialdemokrat är det inte acceptabelt att se detta. Här krävs en förändring och det måste ligga på oss att finna andra nya vägar till en jämlik och rättvis fördelning.
Socialdemokratin har oftast gått i täten för att eftersträva en rättvis socialpolitik och måste även fortsätta så.
En utredning med ett kommande beslut om behovsprövat barnbidrag kommer att vara en nystart för ett nytt modernt och rättvisare familjesamhälle.
Hur skulle då detta framtida överskott kunna fördelas så att så många som möjligt få ta del av en rättvis fördelningspolitik?
Mitt förslag är att de läggs på Tandvårdsförsäkringen. Då går en del tillbaka till barnfamiljerna samt även till alla andra klasser i samhäller.
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer jag att skriva ned mina små funderingar och tankar. Att ha en blogg kan vara ett bra sätt att ventilera sina frågor och svar. Så välkommen att ta till er eller bara i all enkelhet läsa.
Och till min ärade partiordförande! Bruce äger! Just pay my money down!
Och till min ärade partiordförande! Bruce äger! Just pay my money down!